
Salka har utmanat mig på utopi. Det vill säga på att beskriva ett framtida klasslöst samhälle. Jag kan ju erkänna att det inte är något jag vanligtvis grubblar på så mycket, inte minst för att små detaljer som världsrevolutionen måste klaras av innan det kan bli aktuellt.
Det klasslösa samhället är alltså det samhälle som med ett finare ord kallas det kommunistiska. Att beskriva det är att beskriva en utopi, eftersom det aldrig existerat tidigare. Det är nämligen ett postkapitalistiskt samhälle, som inte är tänkbart utan kapitalismen. De försök som under 1900-talet gjorts i underutvecklade bondestater att fuska sig förbi några led har möjligen startat med en vision om det klasslösa samhället, men har som bekant inte resulterat i kommunism, utan i korrumperad och ineffektiv statskapitalism. Samma produktionsförhållanden som i Europas tidiga industriera har gått igen även här, med dåliga arbetsförhållanden, arbetarfientlig lagstiftning och stenhård repression.
Ett annat problem socialistiska experiment i en kapitalistisk värld haft att brottas med är de ständiga attackerna från omvärlden, vilket utan undantag förvandlat dem till paranoida övervakningssamhällen beväpnade till tänderna. Så ser inte det kommunistiska samhället ut. Utan verkliga fiender kan energin läggas på annat än att bygga kärnvapen och att hetsa medborgarna att spionera på varandra.
Det är naturligtvis lätt att flumma ut i en naiv beskrivning av en problemfri idyll som kännetecknas av enhörningar, regnbågar och små vattenfall. Det är väl också delvis därför många ser detaljerade ritningar över framtidens samhälle som ointressanta.
Vad som däremot går att sluta sig till med hyfsat god säkerhet är vad som inte kommer att finnas i ett samhälle där allt gått vägen efter det sista världskriget.
Det kommer exempelvis inte att råda brist på det som behövs för att uppfylla människors grundläggande behov. Alla kommer att ha bra bostäder, tillräckligt att äta och alla övriga moderna bekvämligheter, eftersom produktionen inriktas på att åstadkomma just detta.
Den negativa påverkan på miljön kommer att minska drastiskt när vinstmaximering inte längre är en variabel i några kalkyler. Mat produceras lokalt, liksom konsumtionsvaror. Ingen oljeindustri lägger hinder i vägen för utvecklande av hållbar energi, så den olja som finns kvar kan helt användas till plast.
Maten blir godare och nyttigare när nya lagar sätter stopp för skadlig stordrift. Detta får även effekt på utvecklingen av nya influensavirus, när tiotusentals höns och grisar inte längre hålls tillsammans i trånga burar och kättar.
Människor fortsätter förvisso att vara rädda för att dö, så religionerna dör inte ut i första taget. Däremot finns det inte längre någon social grupp som har intresse av ideologiska rättfärdiganden av ojämlikhet, vilket innebär att hinduismen, buddhismen och de stora ökenreligionerna helt tappar sina anhängare.
Droger kommer människor att använda även i ett framtida kommunistiskt samhälle, men inte längre för att släppa ut sin frustration efter ännu en arbetsvecka eller för att kompensera för dåligt självförtroende och maktlöshet. Istället kommer droger att brukas konstruktivt, för att utforska det egna medvetandet.
Överbefolkningen blir ett minne blott. Å ena sidan minskar i och för sig barnadödligheten drastiskt när ingen längre hindrar människor att få den vård och de mediciner de behöver. Å andra sidan har lycka och välstånd kombinerat med hög mekanisering av produktionen aldrig varit en lika god stimulans för högt barnafödande som svält, krig och misär. Snarare tvärtom.
Hälsan förbättras markant överlag. Förslitningsskadorna försvinner med utsugningen, övervikt och därmed relaterade så kallade ”välfärdssjukdomar” minskar drastiskt när ingen längre producerar skräpmat. Psykisk ohälsa minskar drastiskt när ingen längre tvingas uppleva maktlöshet och utsugning.
Våldsbrotten minskar när frustration och missbruk minskar. Tillgreppsbrotten sjunker drastiskt när alla har vad de behöver.
Kvinnors påtvingade underordning försvinner med nya attityder. Ingen lönediskriminering existerar i ett samhälle utan löneskillnader. Könsstrukturer kan vara seglivade, men våldet mot kvinnor kommer att minska när de flesta män är stolta och nöjda med sitt liv och alkohol inte längre är en självklar del i tillvaron.
Krig existerar inte, eftersom drivkrafterna bakom dem upphört. Det finns inget som garanterar att tillvaron är helt konfliktfri, men med ekonomisk jämlikhet minskar i alla fall motivationen att attackera grannarna.
Kalla det utopi, men ser man det sammanställt så här, framstår det som en total gåta varför inte de allra flesta strävar efter detta klasslösa samhälle.
Från Konfliktportalen.se: salkavalka skriver UTOPISK UTFLYKT, nettle skriver Sön 8/11 kl 19 – Infokväll om cop15, klimat och kapitalism
Andra om Kommunism, utopi, världsrevolution



