februari 9, 2010

Om det ändå vore så!

- Autonomia operaia är ett parti, ur en fenomenologisk, organisatorisk och strukturell synvinkel, säger domaren Pietro Calogero.
- Åh, om det ändå vore så!, svarar Mario Dalmaviva, Luciano Ferrari Bravo, Toni Negri, Oreste Scalzone, Emilio Vesce och Lauso Zagato.
(La Repubblica, 1979, om rättsprocesserna mot Autonomia)

Det går ett spöke genom Sverige. Den borgerliga desperationens spöke. Det går inget bra i opinionsundersökningarna, och nu börjar Allianspolitikerna ta till det grova artilleriet. En röst på Socialdemokraterna är en röst på KÅMMENISMEN, råmar moderaten Johnny Munkhammar och några folkvalda till med lika dåligt omdöme.

Japp, det handlar om att Lars Ohly antagligen skulle få en statsrådspost vid ett regeringsskifte. Och Lars Ohly, han är en läskig kåmmenist. Sverige skulle få Nordkoreas ekonomiska modell, skriver Munkhammar med anhang.

”På kortare sikt nöjer de sig med att föreslå massiva skattehöjningar, att låta antalet sysselsatta i offentlig sektor svälla med flera hundra tusen och införa okontrollerade höjningar av bidrag.”

Hundratusentals nyanställningar skulle vara enormt välkommet i dagens bistra konjunkturläge, höjningar av de ersättningar Munkhammar mot bättre vetande kallar ”bidrag” likaså. Men är Vänsterpartiet därmed ”kommunister”? Om det ändå vore så!

Ett kommunistiskt parti värt namnet skulle vara ett välkommet tillskott till den svenska politiken, men så roligt ska vi inte ha. Naturligtvis. Varken de patetiska bokstavskombinationerna som skvalpar runt i vänsterträsket eller Vänsterpartiet förtjänar att kallas kommunistiska partier, och en något mer anständig skatte- och arbetsmarknadspolitik innebär självfallet inte någon kommunism.

Men man får vara glad för det lilla. Om Johnny Munkhammar kan garantera att en röst på vänsterkoalitionen leder till hundratusentals nya jobb i offentlig sektor borde de rödgrönas valseger vara säkrad.

Läs även: Skumrask – Kommunisten vid Monas barm

Från Konfliktportalen.se: tusenpekpinnar skriver Individens upplösning: Arena #1-2010, admin skriver Föredragsturné inställd pga terrorismisstankar, Redaktionen skriver Om bråket i SD Landskrona, Röda Linjen skriver Aldrig gola, Anders_S skriver Hur når vi de vi skriver för?

För mer vänsterbloggar besök www.konfliktportalen.se.

Andra om , , , , ,

februari 7, 2010

Newsflash: Man kan dö av krig

Två svenska officerare har tydligen stupat i strid i Afghanistan, ni vet det där landet där vi inte alls för krig. Reaktionerna från regeringen är ”sorg och bestörtning”.

Hur man kan uttrycka bestörtning över att soldater dödas i krig är mer än jag begriper. Vilka omskrivningar man än gör för vad svensk trupp sysslar med i Afghanistan är det faktiskt riktiga kulor i vapnen som används. Man kan dö.

Det var när kistorna började komma hem från Vietnam som kritiken mot kriget drog igång på allvar i USA. Den svenska operationen i Afghanistan kan naturligtvis inte jämföras med Vietnamkriget, men vi deltar trots allt i ännu ett amerikanskt krig väldigt långt borta från både USA och från Sverige.

Det är dags att dels erkänna att vi är i krig, dels att avsluta det kriget och ta hem trupperna.

Från Konfliktportalen.se: Kaj Raving skriver Spelar roll eller?, Jinge skriver Ta hem soldaterna NU!, Anders_S skriver Sverige ut ur Afghanistan!, zwitterjon skriver evasion – the path of maximum resistance, Josefin skriver Klass och sexualitet funkar bra ihop

För mer vänsterbloggar besök www.konfliktportalen.se.

Andra om , , , ,

februari 4, 2010

Därför vägrar sopåkarna ge upp

Den här texten skrev signaturen Jonte som kommentar till inlägget Time to take out the trash inför sopåkarnas vilda strejk för ett år sedan.

Den är lika aktuell i dag som den var då.

Har jobbat som sopgubbe i ca 4 år, och hoppas att det blir många fler.

Vi har gått ut i strejk på grund av många faktorer, fler anledningar för vissa, mindre för andra, vill berätta lite vad jag har för anledning.

Mitt jobb är bra, jag vet att man inte alltid ska kräva ett bra jobb, vissa har tur att få bli vd för seb eller liknande (själv vill jag äga red bull), men alla har inte den möjligheten, det värsta e dom som har ett lågavlönat jobb som dom hatar, men cred till dom som står ut, istället för att gå till socialen.

Har själv suttit i situationen där jag jobbade svart i 15 minusgrader 12 timmar per dag för 55kr i timmen, lika mycket som polackerna som va i Sverige olagligt på samma bygge tjänade. Men hade en hyra att betala, så hade inget val.

Om alla svenska medborgare som slänger sopor gjorde det med stil kanske vi inte hade haft denna konflikt, med stil menar jag förnuftigt. Det är inte förnuftigt att slänga pizza kartonger rakt ner i soporna, pizzakartonger har en förmåga att fastna i “röret” som leder ner i 240l säcken, då måste vi pga. stadens påhitt ta en kvast från bilen och ställa oss under röret ovetande hur många kilo som sitter fast (kan självklart gå upp i trappen för att trycka neråt istället, men det e inte alltid man kommer in i trappuppgången, inte heller alltid det går att trycka soporna neråt).

Har man tur är det ingenting, har man otur missade man förra gången man va där att det va stopp, då kan det handla 0m 100 kilo som kommer ner, då gäller att ha reflexer.

Detta gäller även bag in box, ikea kartonger, embalage osv. har lärt mej på senare tid att 1min med varmt spolande vatten på kartonger gör att man kan sen knöla ihop det till en liten boll.

Sen har vi glaset, folk på fyllan råkar ofta krossa glas, värsta sortens glas är tunt glas som champangeglas tavelramar osv,
den sortens glas skär finare och djupare i huden.

När jag va runt 7år lärde jag mej att lägga glas i till exempel en tom mjölk kartong o tejpa igen den. tycker att vuxna människor också borde klara det.

Sen det här med att knyta soppåsar, anser jag är ett problem som kan lösas med lite vett, så nu bankar jag in lite vett. KNYT PÅSEN… Vi sopgubbar plockar upp skit som hamnar på backen i knutna påsar, inte löst skit som kaffesump osv.

Sen har vi pundare, en påtänd kille med kniv är inte det roligaste att se det första man gör när man tänder lampan i soprummet.
Råttor stora som katter som praktisk taget fräser åt en när man kommer in bland soporna e lite läsigt också.

Vi måste även köra sopor när det e minusgrader, 22minus e det värsta jag varit med om. då va man inte kaxig, 22minus en måndag med tio timmars jobb. Även 40 grader värme får en att gå på knäna efter nån timme.

Förra julen var jag tvungen att avstå mitt julfirande med min frus familj pga att villorna i mälarhöjden ville ha sina sopor hämtade, folk frågar oss på tex nyårsafton att: va? jobbar ni idag, varför det? svaret blir alltid detsamma, bara för att det e en röd dag så slutar inte folk att slänga sopor. Jag kliver upp på julaftons morgonen kl 4 för att köra sopor och det är ett val jag gjort genom att skriva på mitt anställningsavtal.

I många herrans år kör vi sopgubbar efter ett poängsystem som innebär att ju mer vi kör desto mer pengar blir det.
jag personligen kör ca 300 tusen poäng just nu, vi vill ha en gräns på 265, en gräns gör att dom flesta går ner i lön, en lön som inte går att öka. Problemet är att många som är unga tar på sej mer att köra för att dom orkar mer, men efter nåt år när ryggen sviker och ökningen blir för hög så slutar folk. Då kastas en ny in, kanske en äldre person med erfarenhet som ger vika han med.

Så det vi vill förhindra är att detta blir ett 2-3 års jobb, ett jobb som man måste sluta med för att det blir för mycket. Många sopgubbar har kämpat febrilt för att få mindre sopor att köra, gubbar som vill ha mindre belastning. Men blir avvisade av firman med tanke på att dom inte kan lägga mer på nån annan bil, för då blir dom gubbarna irriterade pga av att dom inte orkar mer.

Så vi gnäller inte över lönen som många tror, vi vill gå ner i lön och belastning. Med en gräns finns inte längre möjligheten att höja sin lön.

Den upphandling som gjorts idag är en stor uträkning av llab, dom har räknat med saker som många andra inte tänker på, dom kan med tanke på månadslön lägga på oss mer jobb utan att vi kan säga ifrån eller ge oss mer betalt för det, dom ger oss även en provanställning på det nya bolaget, även fast många har haft en fast anställning i många många år för exakt samma jobb, det pga att llab sen kan sparka en av dom ordinarie gubbarna som kan ha kört på samma trakt i flera år, för att ge en ny kille anställning med en minimilön på runt 19, sen till nästa upphandling blir det provanställning igen, så sållar dom ut dom med hög lön och anställer nytt folk som jobbar för 19, då får vi folk som jobbar för att ha ett jobb, folk som ofta e sjuka, som inte lägger ner tid på det dom gör, då kommer vi ha ett helvete i stockholm.

Med en snabb beräkning har jag inget jobb snart om llab får som dom vill. en normal person kör inte sopor 40 timmar i veckan för 19 i månaden. Jag är 26 år o har ont, ont ofta, antingen i ryggen eller armarna eller från nåt glas som har skurit upp en bit på benet eller ryggen.

Jag måste ha ett psyke av stål. som den där gången på gösta ekmans väg i axelsberg, tar en säck från snurran och en påse ramlar ut, oknuten (som tur var). Tar tag i påsen o ska kasta tillbaka den i säcken, men hör att det låter ovanligt, kollar i påsen och häller 48 st kanyler utan skydd för nålen, hur skulle du ta det? Bara att gilla läget? Eller bli så jävla sne att du går upp i trappen o plingar på varenda dörr o frågar om nån använder kanyler?

Jag valde att först ringa polisen för att anmäla fastigheten för försök till grov misshandel, vilket det är att försöka sticka någon med en kanyl, sen in till firman med påsen och bad dom ta hand om allt. Sen måste psyket klara av att nån står och säger att du e en outbildad äcklig idiot. Osv osv osv.

Så säg till alla som klagar över att vi är överbetalda, det är inte vad allt handlar om, allt handlar om belastningen.
Vi vill hålla tills vi är 65, det gör vi inte i dag, vi vill kunna komma hem och laga mat åt familjen, vill ha intressen, vi vill ha ett liv.

Av: Jonte

DN, DN, DN, SvD

Från Konfliktportalen.se: loaderrorready skriver Snöbollskrig mot borgarna i Lund

För mer vänsterbloggar besök www.konfliktportalen.se.

Andra om , , , ,

februari 3, 2010

Man kan alltid lita på AD

Så har AD, Arbetsköpardomstolen, sagt sitt om sopkonflikten i Stockholm för ett år sedan. Naturligtvis går de helt på arbetsköparens, Liselotte Lööf AB, linje och slår fast att det var helt korrekt att ensidigt riva upp det gamla avtalet om sopåkarnas ackordslöner.

De nya fasta lönerna kommer i praktiken att innebära kraftiga lönesänkningar i en bransch där människor sliter ut sig i förtid.

– Som jag ser det nu så backar vi 150 år. Nu kan arbetsgivarna göra precis som de vill, säger Peder Murell, sopåkare, till DN.

För ett år sedan strejkade sopåkarna vilt. Kanske dags igen?

Läs även: Det gäller inte lönen, vi vill ha ett liv

Från Konfliktportalen.se: komakino skriver På tal om ass-rape, kimmuller skriver Inscannat: Flygblad från 1969

För mer vänsterbloggar besök www.konfliktportalen.se.

Andra om , , , ,

januari 27, 2010

Att vilja men inte kunna

Det är få som skriver om den verklighet som finns framför näsan på alla som vill titta. Trots att militanta politiska rörelser varit en realitet i Sverige i snart 20 år kan jag bara komma på två romaner som på allvar beskriver människorna i dem. Dels Salka Sandéns Deltagänget från 2007, dels Renzo Aneröds Fiender från 2009.

Renzos huvudpersoner är i flera fall engagerade i politiska grupperingar i Göteborg, vissa har kvar sina riktiga namn, andra är lätt identifierbara. Otaliga referenser till organisationer, kläder, subkulturer, musik, datorspel, sajter och händelser är ägnat att ge ett slags nutidskänsla. Det hände faktiskt alldeles nyss, det han skriver om.

Det gör att jag trots bokens enorma litterära brister sträckläser den som brittiska skinnhuven på 70-talets sträckläste Richard Allens Skinhead-böcker. Renzo vill trots allt beskriva en verklighet som få andra berör, fast han saknar nödvändig begåvning.

Fiender är problematisk på flera vis, inte bara för att det är en fruktansvärt dåligt skriven roman. Det är i och för sig en omständighet läsaren har att brottas med på varenda av de 400 sidorna. Usel och konstruerad dialog, obefintliga miljöbeskrivningar, schematiska och endimensionella karaktärer – Renzo gör ännu i sin tredje roman alla nybörjarfelen samtidigt.

Ändå är det inte den undermåliga litterära kvalitén som stör mest, utan det underliggande budskapet. Fiender är framför allt ett försvarstal för nazistgrupperingen Göteborgs Fria Nationalister, GFN (i boken kallade GN), som Renzo verkar anse är missförstådda svenska ungdomar i arbetarförorter som slår tillbaka efter år av trakasserier från arabgäng.

Budskapet är inte i första hand rasistiskt i den meningen att alla invandrare är onda och alla svenskar goda, här finns gott om exempel på goda karaktärer med utländsk bakgrund. Snarare utgår Renzo från uppfattningen att människor ur arbetarklassen inte kan ha fel. Eftersom GFN främst består av arbetarungdomar är deras våld per definition berättigat.

Att även deras plågoandar araberna tillhör samma klass trollar Renzo bort på ett sätt som är väldigt betänkligt. Samtidigt som han flera gånger i boken återkommer till att det var fel att en arbetarkille på 80-talet gav sig på en finsk nazist från förorten Bergsjön för att hjälpa sina medelklasskompisar, eftersom arbetare ska hålla ihop, utsträcks inte den solidariteten till araber på 00-talet. Och gängledaren Mahmoud, 16 år, är en så ond pojke att det inte finns någon nåd alls för honom i boken.

Å andra sidan framställs motståndet mot nazigruppen som oinformerat och felriktat. Rasismen mot svenskar är en våldsam fysisk realitet, när GN griper in och räddar bokens båda sextonåriga huvudpersoner från den läskige rånaren och våldtäktsmannen Mahmoud och hans gäng är det första gången de känner stolthet och vågar räta på ryggarna. När maskerade aktivister från det medelklassdominerade och (per definition i Renzos universum) fega Antifascistisk Aktion attackerar nazisterna är det en attack på själva arbetarklassen.

Jag hade kunnat köpa de här perspektiven från en författare som är kompetent att arbeta med subjektiva verklighetsuppfattningar och olika komplexa personlighetsskildringar. John King är ingen nobelpriskandidat, men hans The Football Factory är full av malande inre monologer som långsamt och envetet skapar en bild av psyket hos brittiska fotbollshuliganer där mycket är fult och skaver, men där det hela tiden står klart att det är verkliga människor han gestaltar. Hos Renzo låter det mer som en debattartikel i romanform. Det är inte bara något författaren låter en hunsad sextonåring säga för att historien berättas ur hans perspektiv. Han tycker faktiskt så här själv.

Den bilden förstärks naturligtvis av att Renzo tidigare skrivit debattartiklar där kärnan i Fienders budskap sammanfattas.

Så här lät det i GT 4 juni 2007:

I dag finns det en växande skara ungdomar som är barn till de ”tärande arbetarna” som blev arbetslösa på nittiotalet. En del av dessa ungdomar har genom tragiska erfarenheter, valt att bli extremnationalister och de drabbas hårt av medelklassförtycket. De demoniseras i skolorna, blir av med jobb och jagas av medelklassens stormtrupper, den så kallade militanta ”vänstern” som likt fega gäng, tio mot två slår dem sönder och samman med järnrör och liknande.

Låt oss göra detta klart: Oavsett att många av de ungdomar som gråtit ut hos Renzo om övergrepp från invandrargäng naturligtvis säkert inte ljuger, så är Göteborgs nynazister, med sin obrutna tradition sedan sent 70-tal, sina terrordåd, mordförsök, upprepade fall av mord på homosexuella och tidvis tämligen kraftfulla närvaro på gatorna, inte en missförstådd och utsatt etnisk minoritet. När de attackerar utlänningar, homosexuella och socialister ska de slås tillbaka. Hårt. Exakt hur detta ska gå till kan diskuteras, allting som görs i antifascismens namn är sannerligen inte lyckat eller produktivt, men det går inte att slingra sig ur att den som går med i en nazigruppering faktiskt själv har skaffat sig ganska så målmedvetna fiender.

Renzos svartvita uppdelning i ond medelklass och god arbetarklass har även sin motsvarighet på vänstersidan. I boken är alla AFA-medlemmar utan undantag mesiga, opålitliga och fega barn till akademiker (ett av de värsta skällsorden i boken) som är mer rädda om sina karriärer än något annat. Värst av allt är naturligtvis en lesbisk feminist från Stockholm med dreads och rika föräldrar. Precis som när det gäller unga rånoffer i förorten finns korn av sanning, vissa AFA-medlemmar är barn till akademiker med egna karriärer framför sig (och i Renzos universum följer på detta automatiskt klenhet, feghet och opålitlighet).

Mot dem ställs idealet – RF. Revolutionära Fronten kallas av någon outgrundlig anledning Revolutionära Gruppen, och beskrivs så man ibland tror att det är Ernst Thälmann som talar om Rotfront Kämpferbund 1929. RG är allt AFA inte är, och det är de i kraft av att vara proletärer. Ärliga, rakryggade, dugliga slagskämpar. Även 90-talsgruppen Folkmakt, på vissa sätt en föregångare till RF, dyker upp i en tillbakablick som ett positivt alternativ till det ruttna AFA.

Fiender är en på vissa sätt obehaglig bok. Å ena sidan tar den tydlig ställning mot nationalsocialism, inte minst genom att accentuera ideologiska skillnader inom den rörelsen som jag är osäker verkligen är så starka men som ställer bokens GN i bättre dager, och naturligtvis för arbetarklassen. Men å andra sidan får jag en obehaglig känsla av att araber, eller framför allt muslimer, inte riktigt får vara med i Renzos arbetargemenskap. En latinamerikansk RG-are kallar till och med Mahmouds gäng ”parasiter” när Mahmoud ifrågasätter varför han som ”blatte” hänger med ”svennarna”. Samma RG-are börjar fundera på om inte islamism är ett större hot än nazisterna, och om det verkligen är vettigt att attackera GN.

Mest problematiskt är ändå att Renzo verkar ha svalt nazisternas verklighetsuppfattning på allvar. Många låttexter citeras i boken, som är fylld av musik. Endast två citeras i sin helhet, i sammanhang där det är uppenbart att de inte bara ska ge färg åt berättelsen. Den ena är Knutna Nävars svenska version av Ernst Buschs Der Heimliche Aufmarsch, om vikten att bilda ett kommunistiskt parti. So far so good, 70-talets KPML(r) är ett lika tydligt som förutsägbart ideal i Fiender. Den andra är Svensk Ungdoms Frågor och svar, en vädjan till föräldragenerationen om att vara med i kampen mot det moderna ”mångkulturella” samhället. ”Det var ju inte alls en hysterisk hatlåt. Det var ett rop på hjälp”, tänker pappan till en mördad tonåring (Mahmoud höll i kniven. Naturligtvis).

Jag tror inte Renzo Aneröd är rasist. Inte egentligen. Däremot verkar hans svartvita Weiron-i-ottan-världsbild få honom att glida allt närmare en sorts socialism med obehagligt nationella undertoner.

Från Konfliktportalen.se: campkent skriver Öppet möte – Jobben, klimatet & Köpenhamn

För fler vänsterbloggar besök www.konfliktportalen.se.

Andra om , , , , , , , , ,

januari 17, 2010

One day the world will know Stig Helmer was right

I Danmark, ni vet det där sköna laidback landet strax sydväst om Skåne där folk gillar triphop, mellanöl och att röka sig en fet då och då, utreds som bäst ett förbud mot klädesplagget burka på allmän plats.

Man skulle kunna få för sig att utredningen föranletts av någon form av problem, kopplade till heltäckande maskering. Svårt att avgöra om folk är ärliga när de legitimerar sig, nervösa banktjänstemän, små barn som blir rädda för ”spöken”?

Nu visar det sig att problemen i alla fall inte är särskilt överhängande – det förekommer över huvud taget inga burkor på allmän plats i landet.

Men det spelar ingen roll. Det här är Danmark, det där lilla inskränkta landet strax sydväst om Skåne där demonstranter slås blodiga av polisen, t-shirtförsäljare döms för terrordåd och äktenskap med utlänningar länge var förbjudet. Frågan diskuteras fortfarande på allvar, närmast vilka sanktioner brott mot ett burkaförbud ska få. Fast ingen alltså bär burka.

Det hela påminner starkt om ett avsnitt av Simpsons, där Springfields invånare tvingar igenom ett omfattande övervaknings- och varningssystem för kringströvande björnar – trots att det inte finns några i närheten.

När de upptäcker att övervakningen medför stora skattehöjningar tar det borgmästaren ungefär 30 sekunder att rikta deras uppmärksamhet mot det plötsligt tydigen överhängande hotet från illegala immigranter. Och plötsligt känns allt ännu mer välbekant.

Andra om , ,

januari 10, 2010

Lagen som fetisch

Man kan ha olika syn på lagar och regler. Många av lagarna är fullkomligt vettiga, andra kan man inse varför de kommit till och åter andra är det helt enkelt klokast att lyda efter att man gjort en enkel riskkalkyl.

Det verkar dock finnas människor, Vänner av ordning, som på fullaste allvar menar att man ska lyda inte bara varenda lag, utan dessutom frivilligt avstå från i sig lagliga handlingar som kan omintetgöra syftet med lagar.

Andreas Ekström, skribent på Sydsvenskan, har engagerat sig i fildelningsfrågan. Den debatten har jag själv valt att stå utanför, men inte när Ekström på sin blogg lyfter frågan till att handla om kryptering och skyddad internettrafik i största allmänhet.

Peter Sunde från The Pirate Bay har deklarerat att han tänker fortsätta att utveckla tjänster som gör det möjligt att undgå upptäckt vid exempelvis olovlig fildelning – men naturligtvis kan den som vill använda dem till att skydda alla former av internettrafik från signalspaning. Detta har upprört Andreas Ekström,  som på fullaste allvar hävdar att det skulle vara motsatsen till demokrati att på laglig väg hjälpa människor att undgå följderna av demokratiska beslut.

Här lämnar vi till och med Vän av ordning bakom oss och kliver in i parafiliernas värld. Lagen som fetisch, laglydigheten som perverterad njutning.

Det är inte demokrati att säga ”parlamentet har fattat ett i mitt tycke odemokratiskt beslut, och därför tänker jag personligen inte följa det beslutet”. Det är motsatsen till demokrati.

Om vi för ett ögonblick struntar i att parlamentet är 349 personer som fått den makt de har i riksdagsval där de stod och lovade helt andra saker än exempelvis signalspaning i kabelbundna nät, och att efterlevnaden av de lagar de stiftar framför allt beror på vilka resurser polis och åklagare lägger ner på att beivra dem, så borde de allra flesta utom de rena fetischisterna ändå kunna vara överens om att det som inte är uttryckligen förbjudet faktiskt är tillåtet.

Det är till och med så att Brottsbalken de facto inte förbjuder någonting. Den talar bara om vad staten tänker göra med dig om den kan bevisa att du begått något av de brott som nämns. Att börja härja om ”demokratin” är enbart löjligt.

Läs även Oscar Swartz om samma sak.

Från Konfliktportalen.se: Fredrik Jönsson skriver Citat del 2. Wallenberg: “Den vite mannen var den som höll ordning”

Andra om , , , ,

december 28, 2009

Årslistan 2009

Så var det dags att sammanfatta 2009.

Årets…

Trend: Husockupationer, andra året i rad

Tjatigaste: Ständigt detta SD

30-talsrevival: Aftonbladet återupplivar sin gamla tradition att slicka brun röv

Hjältar: Folket i Iran

Skevaste problemformulering: Gnäll om de svenska Afghanistantruppernas dåliga utrustning – istället för kritik mot att de över huvud taget är där

Generalrepetition: Snutens beteende på COP 15

Svenska Akademiens pris för årets nykonstruerade ord: Apajävul

Tomte: ”Experten” Anders Bergman går vilse bland potatischipsen

Skönlitterära experiment: Brå-rapporten

Bästa aktion: Svart verkstads brev till Djursholmsborna

Trend, 2: Vilda strejker

Dirty Harry: Johan Robach, Västra hamnen, Malmö

Peppande läsning: Blekingegadeligan

”Jag måste försöka sluta blogga på fyllan”: Peter Englund för ”Pol Pot-priset

Osmakligaste: Svenska liberalers stöd till massmordet på 1 400 människor i Gaza

Killinggänget: Forum for levande historia

Hjältar, 2: Personalen på flyktingförvaret i Kållered

Pinuppor: RF

”Whatever happened to…?”: Nasserörelsen

Satir: Söderfamiljen

Feliks Derzjinskijs pris till årets nyttiga idioter: Per Nygren och Daniel Olsson, GP, bereder mark för en kriminalisering av den antifascistiska rörelsen

”Det är svårt att gå med brallorna vid fotknölarna”: Alla som skällde på Aftonbladet för organartikeln

Mest efterlängtade trycksak: RF-kalendern 2010

Rasistmegafon: Newsmill

”Började bli på tiden va”: NRP lägger ner

”Well, DUH?!”: Inga resultat på COP 15-mötet

Sunkigaste trend: Identitetspolitik

Identitetskris: Folkfronten/Svenskarnas parti/vad de nu heter om ett par månader

Gästskribent: Jonte, strejkande sopåkare

Pojkbokshjälte: Holger Jensen, KAK

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Gör kungabarnen till slottsguider!, Fredrik Jönsson skriver År 2010 – revolutionens år!, Kaj Raving skriver Självklart ska partiernas bidrag redovisas

Andra om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

december 22, 2009

Den enda sanna glädjen

Så visade det sig ändå finnas ett korn av sanning i Donald Boströms utskällda artikel i Aftonbladet om att israeliska armén stjäl organ från dödade palestinier. Eftersom skadeglädjen är den enda sanna glädjen är det väl bara att utbrista ett förnöjt ”In yer face, Gunnar Hökmark!”

Israelkramare och vänner av ordning invänder naturligtvis att det fortfarande inte finns några belägg för att värdefulla inre organ som njurar och hjärtan skulle ha stulits, än mindre att palestinier skulle ha skjutits ner på dammiga bygator i just det syftet. Det är tveksamt om det ens är medicinskt möjligt.

Det spelar just nu mindre roll, eftersom kritiken (OK, råskället) mot Boström och Aftonbladet handlade om att det var ”antisemitism” att ens misstänka israeler för sådana här saker, eftersom de är judar, och det finns gamla antisemitiska amsagor i Europa som påminner litegrann om beskyllningarna.

Det borde i så fall även gälla de senaste dagarnas avslöjanden, så jättestor skillnad är det inte på att stjäla hornhinnor och hud eller inre organ från dödade fiender. Kom igen, dra den om medeltida myter igen!

Eller släpp den tröttsamma positiva särbehandlingen och inse att problemet med Israel inte är att staten grundades av judar utan att det är en rasistisk apartheidstat som beter sig som rasistiska apartheidstater brukar, oavsett vilken folkgrupp som har övertaget.

Läs även:
Antisemitismen som vapen

Svensk diplomat smörar för högerextremister

Från Konfliktportalen.se: salkavalka skriver FRÅN GBG01 TILL COP15, HISTORIEN I BLIXTBELYSNING, Oman skriver Organ Donor – the Democratic Way part II

Andra om , , , , , ,

december 21, 2009

Protestera mot förbudet av FAU-B!

Den anarkosyndikalistiska fackföreningen Freie ArbeiterInnen-Union Berlin (FAU-B) har förbjudits att verka som fackförening sedan de tagit strid mot ledningen på en biograf i Berlin, där många av de anställda är FAU-anslutna.

Först klampade mainstreamfacket ver.di in och började förhandla, trots att de inte har arbetarnas mandat, sedan väckte arbetsköparen Neue Babylon GmBH åtal mot FAU-B. Landgericht Berlin gick på arbetsköparens linje, och FAU-B är nu förbjudna att verka som fackförening.

Till skillnad från förra gången syndikalistiska fackföreningar förbjöds i Förbundsrepubliken Tyskland, 1933, går beslutet denna gång att överklaga. Det innebär dock inte att det är säkert att FAU-B någonsin får tillbaka sina rättigheter, och domen väcker i alla händelser allvarliga frågor om den europeiska union både Sverige och Tyskland ingår i.

Det som hänt i Berlin kan inte hända så lätt i Sverige i dag, men arbetsköparna är på offensiven för att inskränka rätten att vidta stridsåtgärder, och i framtiden kan statusen som part på arbetsmarknaden sitta löst för små organisationer även i Sverige.

Redan i dag möts lagliga blockader med pepparsprej, batongslag och klassjustis. I takt med att samförståndet och det korporativa systemet luckras upp eftersom arbetsköparna inte längre tycker att de behöver det, kommer fackföreningsrörelsen att radikaliseras. Då skulle det inte förvåna om det dyker upp nya små lagar för att neutralisera små, stridbara förbund som SAC.

Vad kan du göra för att hjälpa FAU-B? Så här skriver SUF:

* Protestera utanför tyska ambassader och konsulat, och andra institutioner som representerar den tyska staten;

* Skicka protestbrev till tyska ambassader i Sverige (och en kopia till ledningen på Babylon Mitte-biograf);

* Skicka fax till den tyska domstolen som är ansvarig för beslutet och protestera mot det.

All relevant information kommer att läggas upp på http://www.fau.org/verbot.

Från Konfliktportalen.se: Johan Frick skriver Apropå GP:s artikelserie om ”extremvänstern”, kimmuller skriver Miljonprogrammet

Andra om , , , ,