Äras den som äras bör

Efter Motkrafts scoop om Niklas Svenssons mygel med sanningen när det gällde den avblåsta uthängningen av vänsteraktivister i Expressen har det blivit dags för det konkreta beviset – Niklas Svensson på band när han berättar hur det egentligen gick till, några år innan han övergick till att låtsas att det var lömska socialister bakom kulisserna som drog i trådarna och stoppade den sanningssökande reportern:

Mycket bra, men jag undrar bara varför de som gjort filmen skriver att “intervjun med Niklas gjordes för en tidning som lades ner efter första numret”. Jag menar, hur kan man undgå att nämna Atlas med namn?

Atlas, det samhällsengagrade kampsportsmagasinet, var en uppenbarelse när det dök upp 2000. Tråkigt nog blev det alltså bara ett nummer, men vilket nummer!

Till uppföljaren, som aldrig kom ut, planerade redaktionen sin egen uthängning av vänstern – det vill säga de minst radikala inom vänstern.

“Det var precis efter EU-toppmötet i Göteborg 2001 och vi var trötta på alla de personer som i media tävlade om att ta avstånd från protesterna”, säger Fredrik Edin i Grävande Journalisters tidning Gräv-08. “Särskilt trötta var vi på dem som gjorde karriär på att vara vänster utan att ha de minsta radikala åsikter.”

Redaktionen samlade passfoton och gjorde research. Meningen var att det hela skulle likna nazistuthängningen i kvällstidningarna ett par år tidigare. Några av de som skulle hängas ut (bland andra en fd Arbetaren-redaktör) fick nys om planerna och blev rätt sura, minst sagt.

“Den artikeln hade bränt alla mediabroar för alltid, men det hade det varit värt”, säger Fredrik Edin till Gräv-08.

I samband med uthängningen gjordes även intervjun med Niklas Svensson. Det är möjligt att han hade glömt bort att han gjorde den, men bandet finns alltså kvar.

Andra skriver om Atlas, Niklas Svensson, Fredrik Edin, Arbetaren, Motkraft, kålsuperi

Avgrundens blick

“Om du ser ner i avgrunden länge nog, ser avgrunden ner i dig.”

Så sade mannen med universums coolaste mustasch, Friedrich Nietzsche.

Jag kommer osökt att tänka på citatet i dag, när bloggportalen Avgrunden börjat bevaka det stolta fartyget Andrea Doria.

Kolla in och läs ett antal utmärkta politiska bloggar samlade under samma tak.

Börja med reserapporten från Libanon.

Andra om Avgrunden, Nietzsche, politiska bloggar, Libanon

Ett jubileum värt att fira

På lördag är det exakt 100 år sedan ungsocialisten Anton Nilson sprängde skeppet Amalthea i Malmös hamn.  Amalthea var fylld med professionella strejkbrytare från brittiska Striker’s Federation som kommit för att hjälpa arbetsköparna få stopp på den pågående hamnarbetarstrejken. En av dem dog, 21 skadades.

Anton Nilson och hans kamrater sade efteråt att det inte var meningen att någon skulle komma till skada. Det är möjligt att det stämmer, eftersom de verkar ha varit fullständiga klåpare när det kom till sprängmedel – åtminstone får man det intrycket av medkonspiratören Algot Rosbergs berättelse:

Extrablad hade samma afton kungjort, att polisen lagt beslag på ett parti dynamit i ett virkesupplag. Upptäckten skedde på så sätt, att några barn, som höllo till och lekte på platsen, fått tag i dynamiten och i tro att det var skosmörja, bestrukit sina skor därmed.

Det var Anton Nilson som gömt sex kilo dynamit på det listiga sättet.

Efter attentatet kunde de snabbt gripas, till en början antogs det bero på att Nilson klantat sig än en gång och – i en tid när fingeravtryck var CSI-hitech och det var LITE lättare än i dag att sopa igen spåren efter sig – lyckats glömma en lapp med sitt namn på i ekan han använde för att ta sig till och från skeppet. Ett misstag som skulle leda till hans dödsdom och nära nog halshuggning.

Så blev det som bekant inte. Dödsdomarna väckte raseri i Sverige, Hjalmar Branting fick V-Gustav att benåda Amaltheamännen och Anton Nilson hann fira sin 101-årsdag innan han slutligen lade igen ögonen.

Nu var det inte egentligen en kvarglömd lapp som ledde till gripandet, utan något betydligt sorgligare: Anton, Algot och Alfred blev nergolade av kassören i deras egen ungsocialistförening, för pengar.

På flera sätt är alltså Amaltheadådet en historia om förräderi. Dels de brittiska strejkbrytarnas klassförräderi, dels kassören Albin Sturms förräderi.

Det är också en historia om motstånd, hur klantigt det än utfördes, som är värd att minnas 100 år senare.

Inte så långt från Anton Nilsons gamla straight-edge-stamhak Kafé Utposten där de helnyktra ungsocialisterna ägnade sig åt kaffedrickande och schackspel, och ett stenkast från Malmöpolisens gamla högkvarter, ligger Malmö LS lokal på Davidshallsgatan. Promenerar man en bit till i riktning mot hamnen kommer man till Lilla Torg, där stekaren Henrik Siebert driver sushistället Izakaya Koi som en gång i tiden var definitionen på cool i Malmös stekarkretsar. Där jobbar inte längre en kock som för ett par år sedan i tur och ordning fick spö och sedan sparken av stekaren.

Kockens kamrater i Malmö LS stod upp för honom och satte sushistället i blockad. Blockaden upplöstes brutalt av polisen, som inte brydde sig om att det handlade om en lagligt utlyst stridsåtgärd. 26 personer står nu står åtalade för egenmäktigt förfarande och ohörsamhet mot ordningsmakten.

Det är inte första gången Malmöpolisen går ut brutalt för att stoppa lagliga stridsåtgärder. Troligen inte den sista heller, förutsatt att de får hållas.

På lördag, den 12 juli, på hundraårsdagen av Amaltheadådet, hålls en aktionsdag till stöd för de 26 i Malmö. Det är en passande dag att stå upp för strejkvakter och att minnas vad som under vår arbetarrörelses historia hänt med de som försökt stoppa dem.

För man sysslar inte med strejkbryteri. Och man deltar fan inte i organiserade angrepp på fackanslutna som befinner sig i konflikt. Vare sig det handlar om Striker’s Federation 1908 eller Malmöpolisen hundra år senare.

Andra skriver om Amalthea, Anton Nilson, Malmö 26, polisen, strejkbrytare, stekare

Klaga månde grisarna

Arpestam på Våldet linkade in i fikarummet. Hällde upp en kopp kaffe i en plastmugg. Han tog en klunk och kände den svarta vätskan öka på magkatarren ännu litegrann. Sammanbitet tog han sig mot rökrummet. Försökte intensivt att undvika Raneklätt på Snusket som släntrade mot kaffeautomaten. Inte han också, inte så här tidigt på måndagmorgonen. Arpestam kved för sig själv.

Inne i rökrummet tände han en filterlös Camel och drog in röken mellan torra spruckna läppar. I spegelbilden i fönsterrutan såg han om möjligt ännu glåmigare och blekare ut än han gjort när han såg sig i badrumsspegeln i morse. Påsarna under ögonen verkade ännu tyngre. Kändes ännu tyngre.

Ååh, bara man slapp vara här. Slapp jobbet och högarna med papper på kontoret. Slapp buset som bara blev yngre och fräckare ju äldre Arpestam blev. Och framför allt slapp ledningen och deras ynkliga undanflykter varje gång bristen på resurser, rimliga svarstider från SKL, modern teknisk apparatur och på erfarna utredare, riktiga poliser kom på tal.

Han fimpade och gick tillbaka ut i fikarummet. En obekant kvinna stod där, cirka 1,72 cm, blond med rakt hår i 35-årsåldern, troligen vänsterhänt som tog promenader till och från jobbet (tänkte Arpestam på grund av att hon hade bekväma lågskor). Bredvid stod rotelchefen.

Just jävlar, det var ju i dag. En miljötekniker. Från Gävle av alla ställen. Arpestam suckade djupt inombords.

Chefen vände sig till alla kollegerna i fikarummet:

– Det här är Christina Rönquist, hon är miljötekniker. Hon har en jättebra idé hur vi ska få bättre stämning här på jobbet. Varsågod, Christina!

– Ja, hej allesamman, det är jätteenkelt. Allihop får ett varsit sånt här armband, det är ett gnällarmband. Så fort ni hör någon klaga eller skvallra, till exempel här i fikarummet, så ska ni byta handled på gnällarmbandet. Då uppmärksammar ni den som gnäller på att han gör det. Efter 21 dagar har den som gnäller börjat ändra sin vana att klaga jämt och ständigt. På så sätt får vi en mycket bättre arbetsmiljö, på bara tre veckor!

Chefen instämde.

– Det har blivit en jättesuccé i Gävle, så nu ska vi pröva det på RPS också! Det kommer att bli jättebra!

Arpestam gick in på sitt tjänsterum. Låste. Hällde upp tre fingrar av whiskyn han gömde i en av skrivbordslådorna. Han kände hur magkatarren ökade ännu litegrann i styrka när spriten rann ner genom strupen. Han tog fram tjänstevapnet. Laddade och satte en kula i loppet. Länge satt han där och funderade vad han skulle göra.

Andra gnäller om Polisen, pilosen, gnällarmband

Så bare hold din kaeft, mand

Jag skulle vilja se Bengt Westerberg få sin dotter smittad av en flykting. Han pratar så fint om flyktingarna, men han skulle bo ett tag i de gettona som de skapar.

Så sade Bert Karlsson i Expressen 16/8 1992. Då var han riksdagsman för Ny demokrati, nu är all gammal rasism glömd och förlåten. Bert får uttala sig om det ena och det andra, inte minst om illegal fildelning. Det gillar inte Bert, häromåret var exempelvis Pirate Bay en bunt nazister.

Kornet av sanning den gången var piraternas samröre med knäckebrödsmiljonären Carl Lundström. Han krävdes en gång på stålar för piratade datorprogram och ville ge igen, så han hjälpte Pirate Bay med serverutrymme och bandbredd.

Carl Lundström har även hjälpt Nationaldemokraterna med stålar och har ett gediget nazirykte sedan mer än 20 år, så Bert hade en liten poäng.

Man kan ändå tycka att Bert kunde låtit bli att kasta såna stenar i glashus, uppenbarligen trivs ju skivindustrin ihop med folk som distribuerar Ultima Thule och gör politisk karriär på budskap som citatet här ovan. I dag är det Carl Lundström som dyker upp på samma debattsidor i Aftonbladet som Bert. En rasist till som får komma till tals utan att det andas en stavelse om vem fan han är.

Lundström står fortfarande på piraternas sida. Lundström tycker Sverige viker sig för “hånfulla krav från starka utländska intressen”.

Aha, lite som på 40-talet, Calle?

Visst, han har ju rätt i de fall han varit inblandad. USA:s/Hollywoods påtryckningar mot fildelningstjänster och Rysslands mot Tjetjensajten Kavkazcenter.com som Lundströms företag hostade.

Kavkazcenter.com anser Carl Lundström å andra sidan är “av samma natur som tv-kanalen al-Jazira”. Men så bare hold din kaeft, mand?! Tjetjenska islamister och al-Jazira samma sak – det är ju precis vad just de amerikanska myndigheter Lundström kritiserar vill få oss att tro. Samma amerikaner som bombade al-Jaziras kontor i Bagdad under invasionen, och som helst skulle vilja se kanalen nersläckt.

Jag har en idé. Om vi ska ha en fildelningsdebatt, kan vi inte försöka hålla överklassnazister och dansbandsmånglare som gillar att hetsa mot zigenare utanför den?

Andra lackar ur på Bert Karlsson, Fildelning, Knäckebröd, Nazism, Pirate Bay

14 ord förklarade

En nasse i England har dömts till 16 års fängelse för att ha tillverkat spikbomber – och för innehav av 39 000 barnporrbilder.

Spikbomberna skulle 31-årige Martyn Gilleard använda till att spränga svarta, asiater och judar i luften. Barnporrbilderna har han troligen använt till något helt annat.

Plötsligt står innebörden klar i den där meningen med 14 ord. Ni vet: “Vi måste säkra existensen för vårt folk och en framtid för våra vita barn”.

“Våra vita barn”. Jupp, de verkar viktiga att säkra på olika sätt. Typ filma. Och fotografera. Och byta med andra på olika lite speciella servrar.

Andra gör sig lustiga över Nazister, pedofiler, 14 ord, spikbomber

Rock’n'roll i Kina

Ibland är vanlig nyhetsprosa rena poesin. Hör här bara:

Svarta rökmoln bolmade från det brinnande polishuset i länet Wengan i lördags medan en rasande folkmassa på över 10 000 personer gick bärsärkagång.

Rock’n'roll.

Ibland är skakiga mobilkamerabilder vackrare än posei. Se här bara:

Tydligen har våldtäkten och mordet på en 15-årig flicka i Wengan i Guizhouprovinsen blivit för mycket för folket där. Förövarna var släkt med högt uppsatta poliser och då får man som bekant bete sig lite som man vill – både i Kina och här hemma. Tills det smäller.

I Kina kan det smälla rejält.

Andra gör backflips över Kina, polisen, kravaller

Veckans bästa citat

Så klart är vi antifascister. Men jag har aldrig ansett att det finns en antifascism som ideologi. Antifascismen som ”anti” blir en fetisch, bara antifa-fanor som symboler på t-shirts och antifascistiska pressmeddelanden.

Nicola från det antirasistiska projektet Melting Pot i Verona sammanfattar i en intervju med Mathiavelli problemet med antifascism som ideologi. Brodera med korsstygn och häng upp ovanför soffan.

Andra broderar om Italien, antifascism

Gå inte på den lätta

På 80-talet gick ett rykte i anarkistkretsar att det säkraste sättet att slippa rumsavlyssning var att lägga av luren när man ville diskutera något känsligt. Så kunde man försäkra sig om att en eventuellt avlyssnad telefon inte registrerade vad som sades.

Trodde de ja. I själva verket aktiverades avlyssningen av att telefonluren lyftes, så just samtalen med luren av var de som spelades in. Kanske spriddes ryktet rentav av säkerhetspolisen, så de hade mindre material att sortera.

I dag får vi höra att vi enkelt kan skydda oss från FRA:s spaning genom att kryptera vår mail. Det finns en massa goda skäl att ändå kryptera känslig mail, men gå inte på den lätta: Ett säkert sätt att få FRA intresserad av ditt meddelande är att kryptera det – och FRA kan visst knäcka så kallat “säker” kryptering. Så klart. De kommer bara inte att delge forskarvärlden eller någon annan nyheten att de knäckt ett eller annat “oknäckbart” system.

Slutsatsen är den gamla vanliga: Skriv lappar om ni har något riktigt viktigt att tala om.

Andra tjuvlyssnar på FRA, avlyssning, kryptering

Envar sin egen skarprättare

Svenskans ledarredaktion tror att hetsjakten på stackars Fredrick Federley är en vänsterkonspiration. Inte kan det väl finnas drygt 750 personer i Sverige som hatar Federley så mycket att de skriver negativa inlägg på hans blogg? Inte på riktigt? Killen som med Svenskans ord vurmar för “Israel, marknadshyror, företagande och marknadsekonomi” och nu även blivit symbol för hur man enkelt begår politisk harakiri inför hela svenska folket.

Nä, det måste helt enkelt vara en vänsterkonspiration när folk är så taskiga mot honom.

Vid sidan av den stora FRA-cirkusen har det varit skoj att se hur Sverigedemokraterna använt sig av, eller snarare INTE använt sig av det här gyllene tillfället att plocka politiska poäng. Ni vet, det där lilla rebelliska och sanningssägande partiet som Makten vill tysta, som Freivalds skickade Säpo efter för att stänga ner sajten häromåret. Vad SD åstadkommer mitt under FRA-upproret är något av det värsta mellanmjölksblaj Åkesson presterat hittills.

Ett uttalande, inte från partiet utan från partiledarens blogg. Det vill säga, de kunde inte enas i partistyrelsen, antar jag. Det här är bara Åkessons personliga funderingar om det lagförslag som orsakat en av de största proteststormarna från vanligt folk på mycket mycket länge.

Grejen är ju naturligtvis den att Jimmie Åkesson egentligen är för FRA-lagen, men det är knappast större delen av hans valboskap. Inte fan vill SD:s missnöjda fd sossar och allmänna kverulanter ha staten snokande i minsta vrå, men det kan ni lita på att en postfascistisk partiledare inte har något emot. Så därför låter det såhär – lite hit och lite dit:

FRA-lagen är - i grunden - en logisk konsekvens av globalisering och teknisk utveckling. De yttre hoten är en realitet, som vi måste förhålla oss till.

Å ena sidan.

Som företrädare för ett, i etablissemangets ögon, kontroversiellt politiskt parti kan jag ändå inte låta bli att känna ett visst obehag inför det här lagförslaget.

Å andra sidan.

Och vi får inte glömma att:

Det finns historiska exempel på hur statliga kontrollbefogenheter missbrukats i politiskt syfte.

No shit?! Skönt att vi har extremhögern, så någon påminner oss om den saken…

Intressant?

Andra konspirerar mot Federley, Israel, marknadshyror, FRA, Sverigedemokraterna