I Brås alternativa verklighet

I vintras beställde Nyamko Sabuni åtgärder mot den autonoma vänstern, och nu har Brottsförebyggande rådet kommit med en rapport i ämnet.

Rapporten visar på en märklig samhällssyn. I det samhälle som beskrivs verkar det inte existera några sociala motsättningar. Endast motsättningen mellan de som använder våld som politiskt medel och de som inte gör det existerar, den och motsättningen mellan “demokrater” och “antidemokrater”.

I Brås verklighet är den socialistiska rörelsen och fasciströrelsen destruktiva subkulturella ungdomgrupper, och många av Brås förslag på åtgärder handlar om att förhindra att ungdomar lockas med i de våldsamma, antidemokratiska grupperna – inklusive “fartfyllda aktiviteter” som är tänkta att ersätta kicken av kravaller och gatukamp.

En uttalad strävan i rapporten är att, som Brå skriver, skilja på ideologi och våld. Det handlar alltså om att utdefiniera de delar av den socialistiska rörelsen som accepterar våld som politiskt medel från resten.

Eftersom den våldsamma extremismen underkänner politisk dialog är samhällets viktigaste brottsförebyggande metod att visa att dialog lönar sig medan icke dialog och politisk brottslighet straffar sig.

Det skulle bli alltför omfattande att referera hela rapporten här, jag nöjer mig med att konstatera att det är en ojämn skrift, där säkerhetspolisens bidrag i sin torra saklighet är den bit som ger störst behållning, medan de delar som ska beskriva de olika rörelserna känns rejält daterad och bär omisskännliga drag av Anna-Lena Lodenius okunniga och förvirrade penna. Det visar inte minst underliga påståenden som:

Inspirationen från den amerikanska white power-rörelsen har inneburit att vit makt-miljön inriktat sig mer på frågan om invandring än på nationalsocialistisk ideologi i stort. Till exempel fokuserade Bevara Sverige Svenskt (BSS), som bildades 1979, på invandringsfrågan och undvek kopplingar till nationalsocialismen.

eller

det var först 1993 som Afa bildades som ett landsomfattande nätverk efter en längre tids önskan om att organisera anarkismen i Sverige på ett bättre sätt.

och naturligtvis:

“Den feministiska kampen handlar mycket om sexualiseringen av det offentliga rummet och har riktats bland annat mot butiker som H&M och utomhusannonsering med lättklädda kvinnor.”

Det är svårt att känna igen sig i Brås värld. Man tecknar bilden av ett samhälle där alla sluter upp bakom ett gemensamt ideal om icke-våld, demokrati och dialog – utom två små grupper av ungdomar som dock främst är sysselsatta med att slå varandra i huvudet med olika trubbiga föremål. Den ena gruppen, fascisterna, avskys unisont av det etablerade samhället, medan den andra, de autonoma, behandlas med överseende av föräldragenerationen.

Själva de radikala grupperna är enbart en angelägenhet för ungdomar, det tycks inte finnas några vuxna närvarande och väldigt lite kopplingar till bredare sociala rörelser som fackliga organisationer. På så vis målar Brå redan i rapporten upp den hårda polarisering de säger sig vilja skapa mellan indefinierade och utdefinierade grupper.

Verkligheten är naturligtvis en annan. Fascisterna (som det över huvud taget känns underligt att diskutera samtidigt som socialister) är av naturliga skäl utdefinierade, men det finns otaliga beröringspunkter mellan radikala grupperingar och andra rörelser inom vänstern. Bara för att människor blir äldre och skaffar sig en annan livsstil med familj och barn ändrar de inte nödvändigtvis politisk ståndpunkt. I många fall sker ändringen av fokus från exempelvis militant gatupolitik till militant arbetarkamp naturligt när människor etablerar sig mer stadigvarande på arbetsmarknaden. Det behöver inte alls handla om ett förkastande av en radikal praktik eller ett omfamnande av Brås tänkta dialogsamhälle.

Faktum är att den omfattande uppryckningen av SAC de senaste åren inte hade varit möjlig utan den generation med rötter i 90-talets autonoma vänster som på bred front tagit plats i organisationen. Att ställa deras lagenliga men militanta praktik i något slags motsats till andra kampformer som för närvarande inte lämpar sig på arbetsplatser är enbart löjligt.

Problemformuleringen i Brå-rapporten bygger, liksom hos många av de debattörer som på senare år gjort karriär på att hetsa mot vänstern, på ett fetischiserande av våld och lagbrott. Som en spegelbild av urspårade anarkister tidigare i historien lyfter de fram den kriminella våldshandlingen som det som definierar en viss typ av politisk rörelse. Den är vattendelaren mellan “vi” och “dem”.

I själva verket är naturligtvis våld en högst naturlig, om än otrevlig, del av alla samhällen, och lagar kan behöva brytas i vissa situationer. Samhället karaktäriseras inte främst av sin uppslutning kring borgerliga begrepp som “demokrati” utan av motsättningen mellan samhällsklasser. Den demokrati Brå hyllar är en eftergift från den borgerliga staten, en reaktion på de omfattande kravaller och uppror som drog genom Sverige åren innan landet fick sin allmänna rösträtt, den sociala kompromiss som de indirekt åberopar är sprungen ur rädslan för omfattande social oro under depressionens 30-tal.

Det går inte att trolla bort klasskonflikten med besvärjelser mot våld, hur gärna Brå och regeringen än vill, särskilt som samma regering gör sitt bästa för att vidga klassklyftorna.

Vad det här lydigt utförda beställningsjobbet däremot pekar mot, är en framtid av hårdare tag mot de grupperingar som ska utdefinieras. Det är upp till oss anständiga människor att se till att det projektet misslyckas.

Ladda ner Brå-rapporten här.

Se presentationen av rapporten här.

Petter Larsson skriver vettigt om rapporten i Aftonbladet

Från Konfliktportalen.se: jesper skriver Läsning i hängmattan (Slavoj ZiZek), cappuccinosocialist skriver Bunta ihop dom, kimmuller skriver I den liberala världen är psykologin den enda förklaringsmodellen, Björn Nilsson skriver more militarismo, but with a smile …?, Anders_S skriver De kriminella högerextremisterna, andread0ria skriver I Brås alternativa verklighet

Andra om Brå, Brottsförebyggande rådet, Extremism, Fascism, Socialism, Nyamko Sabuni, Klasskonflikter, våld

Apartheid, anyone?

Den israeliska apartheidstaten. Så kallar vi den nation som sedan 1948 breder ut sig alltmer mellan Medelhavet och Jordanfloden. Det är uppenbart för alla som inte av olika anledningar gillar den att det finns paralleller att dra med den sydafrikanska apartheidstaten, inte minst sedan Osloavtalet med dess “bantustans” som fläckar på kartan på den ockuperade Västbanken.

Invändningen brukar vara att araber med israeliskt medborgarskap, till skillnad från det gamla Sydafrikas svarta, faktiskt har rösträtt. Det må så vara, men med sina 20 procent av befolkningen har de inget inflytande i praktiken.

Bostäder och bygglov är viktiga komponenter i det israeliska koloniala projektet. Bidrag och subventioner till bosättare, stenhårda regler för när och hur araber får bygga hus, och naturligtvis den populära bestraffningen för attacker mot israeliska mål: Spränga familjens hus.

Den högste ansvarige för bostadspolitiken, bostadsminister Ariel Atlas, skingrar nu det lilla tvivel som kan ha funnits kvar om den israeliska statens natur: Det är viktigt, säger ministern, att olika folkgrupper hålls åtskilda.

– Jag ser det som en nationell plikt att förhindra spridningen av en befolkning som, minst sagt, inte älskar staten Israel, sade han på en konferens på torsdagen, uppger Haaretz och TT.

– Om vi fortsätter som vi har gjort fram till nu, kommer vi att förlora Galiléen. Befolkningar som inte ska blandas sprider sig där. Jag anser inte att det är lämpligt (för dem) att leva tillsammans.

Så mycket tydligare kan det inte bli.

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Israels rasistiska bostadsminister, Luddigt och Logiskt i Politiken skriver Ny debattartikel, cappuccinosocialist skriver Min vän Bresson, Björn Nilsson skriver Mot kuppen i Honduras

Andra om Israel, Palestina, bosättare, apartheid

Slutord om Humanisternas kampanj

Det blev en liten bloggdebatt i veckan på Konfliktportalen, om Humanisternas kampanj Gud finns nog inte. Hoppas på fortsättning i andra ämnen, vi är ju en brokig samling som bara mår bra av att lufta våra inbördes skillnader ibland.

Jag tänker inte tjata vidare om kampanjen, men vill gärna tipsa om PC Jersilds kloka ord i DN. Tycker han förklarar ganska bra vad de egentligen ville ha sagt. Extra plus att han tar upp invasionen av jesusfreaks i Stockholm för ett tag sedan.

Läs även:
Andrea Doria: Att ifrågasätta vidskepelse är bolsjevism
Dagens Konflikt: Det daltas med liberaler i onödan
Cappuccinosocialist: Det humanistiska korståget
Andrea Doria: Skilj på privat och politiskt i religionsdebatten
Salka: Gud finns inte

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Gamla och nya media (miss)lyckas i Irak och Iran, snatterskan skriver Konstig matematik, Handels

Andra om Gud, PC Jersild, Humanisterna, Jesusfreaks

Björklund pissar på Sveriges ungdomar

Så har fp-ledaren öppnat sin glestandade käft igen. Ungdomar under 21 ska kunna anställas i en ny anställningsform kallad lärlingsanställning, säger majoren i sitt tal i Almedalen i dag.

Tanken att koppla yrkesutbildning närmare riktigt arbete är inte fel, och att vara lärling under gymnasietiden är säkert nyttigt. Men det verkar inte riktigt vara dit Björklund syftar. Inte bara.

Den här nya anställningsformen leder exempelvis inte automatiskt till fasta jobb, vilket ju kunde ha varit en schyst grej.  Dessutom verkar inte det bärande motivet var att förändra yrkesutbildningarna, utan att göra det lättare att anställa unga för en spottstyver. “Det är bättre att en 19-åring har en lön om än lägre än att tvingas leva på socialbidrag”, säger majoren.

Svaret är så självklart att det nästan bär emot att skriva det: Det är ännu bättre om nittonåringen har en vettig lön än vare sig lägsta ingångslön, en extralåg lärlingslön eller soc. Svenska arbetare har inte särskilt höga löner, det vet alla som har det tvivelaktiga nöjet att betala räkningar i slutet av månaden. Även erfarna arbetare inom servicesektorn får ynkligt betalt, de som ännu har jobb i verkstadsindustrin något bättre. Nittonåringar utan arbetslivserfarenhet erbjuds verkligen inte några onödigt höga löner. Oavsett hur det kan verka från insidan av Jan Björklunds kravliberala stridsvagn, så har vi inte ett likalönssystem i Sverige.

Och så var det den lilla detaljen med mervärdet. Om inte Björklund (och alliansgrannarna i centern, som väl gör backflips genom hela Visby över förslaget nu) förstår sig på hur det hela fungerar hade man åtminstone önskat att LO gjorde det. Men LO:s arbetslivschef Irene Wennemo säger till DN att hon gillar förslaget, så så roligt ska vi tydligen inte ha.

I alla fall, mervärde är för de folkpartister, sossar och centerpartister som inte har greppat det, det värde en arbetare producerar som inte går tillbaka till denne i form av lön och andra förmåner som pensionspoäng och liknande, utan behålls av arbetsköparen. Det ligger i arbetarens intresse att mervärdet är en så liten del av det skapade värdet som möjligt. I ett socialistiskt samhälle finns inga arbetsköpare och arbetaren får själv hela det värde han eller hon producerar, men i det kapitalistiska samhället är det en dragkamp om mervärdet.

Jan Björklunds förslag kokar egentligen ner till att vissa människors arbete ska generera proportionellt sett högre mervärde än andras, bara för att de är yngre. De får helt enkelt mindre del av det värde de skapar. Samtidigt kostar naturligtvis maten de äter, deras boende och kollektivtrafiken de använder lika mycket som för alla andra.

Den lilla detaljen att lärlingsperioden inte leder till fast anställning innebär ju dessutom som minsta barn kan räkna ut att ungdomar kommer att erbjudas visstidsjobb till ännu lägre löner än i dag, för att sedan sparkas ut. Visst är den tillägnade arbetslivserfarenheten värd något i sig, men motiverar inte varför exempelvis resturanganställdas ingångslöner ska dumpas ännu mer.

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Tid att “ersätta” Dagens Nyheters redaktion?, Kristoffer Ejnermark skriver August Strindberg – Röda Rummet, kimmuller skriver Don’t mourn, moralize!, jesper skriver Facebook bestraffar laglig fildelning

Andra om Björklund, folkpartiet, fp, lönedumpning, mervärde

Skilj på privat och politiskt i religionsdebatten

Humanisternas kampanj Gud finns nog inte har väckt känslor hos många. Dels naturligtvis från religiösa, men även från debattörer som Göran Rosenberg, som verkar tro att varianterna av svenska flaggan med davidsstjärna och halvmåne skulle vara de religiösa alernativen till den vanliga. Men den täcks som bekant av ett kristet kors, och inte vilket som helst: Enligt legenden visade Gud Erik den helige ett järtecken inför hans invasion av det hedniska Finland – ett kors av eld mot den blå himlen. Sen var det fritt fram att med hugg och slag kristna folket på andra sidan Östersjön.

Den sagan är väl ungefär lika sann som den om snickaren som botade blinda och lytta, men visar ändå tydligt på att den svenska flaggan med sitt kors inte bara är en kristen symbol utan en korsfararsymbol. Tro på Jesus – annars…

Ett problem i debatten är att det finns få saker som får folk att tappa koncepterna som religion. Det upplevs som en djupt känslig privatsak som andra inte ska lägga sig i. Sant i och för sig. Men här liknar religionen andra irrationella känslor, som kärleken till landet där man föddes till exempel. När vi opponerar oss mot patriotism och påtalar flaggans vidriga ursprung är det ju nationalismen, patriotismen som politisk ideologi, vi vänder oss mot. Folk får väl känna vilken känsla de vill i bröstet vid åsynen av Mälaren i solnedgång, bara de inte baserar sin politiska uppfattning på den.

Jesper Nilsson på Dagens Konflikt kritiserar Humanisternas kampanj som enfaldigt liberal, och vill mot den ställa en socialistisk religionskritik som fokuserar på det liberala samhället som skapar behov av andlighet.

Men han går i den vanliga fällan. Nämner sina egna privata upplevelser av frid i en kyrka eller vid en begravningsplats. Saker som har väldigt lite att göra med kritik mot religiösa friskolor eller lagstiftning grundad på kristna värderingar.

Inga-Lina Lindqvist skrev i Aftonbladet om Humanisternas kampanj att föreningen “vill jaga de troende tillbaka till spisen, bönemattan, altaret i bokhyllan”, Jesper Nilsson verkar tro att vi som är emot religiöst inflytande i samhället vill gå än längre.

“Jag förstår inte varför du eller humanisterna skall få inverka på våra liv genom hindra oss från låta den kristna mystiken få göra detsamma”, skriver han i ett svar till mig i kommentarsfältet, och det låter ju som värsta tankekontrollen. Det är alltså inte det det handlar om.

För att det inte ska finnas något tvivel: Jag gillar egentligen inte föreningen Humanisterna, jag tycker Christer Sturmark är rätt fånig och en annan av styrelsemedlemmarna, Dilsa Demirbag-Sten, är riktigt obehaglig i sin hets mot muslimer och socialister. Men syftet med den här kampanjen är bra, i all sin enkelhet.

Ibland, inte minst i den här debatten, hörs röster om att liberalismen är huvudfienden, och att det därför skulle vara onödigt att attackera andra företeelser. Som religion. Men dels kan unken kristen etik mycket väl samsas med liberal ekonomisk politik, kolla bara på Reagans och Bushs presidentperioder. Dels blir inte den religiösa konservatismen det minsta mer aptitlig bara för att Sakine Madon på Expressen är emot den.

Liberalismens största förtjänst är just att den i och med upplysningstiden gjorde upp med metafysiska dumheter. Socialismen byggde sedan vidare på de liberala idéerna, men förde som bekant in rättvisa jämsides med friheten, jämlikheten och broderskapet. Marx ord om religionen som ett folkets opium betydde naturligtvis inte vad det låter som för en nutida människa, det han menade var lindring, inte “knark”. Men att på det viset uttrycka förståelse för något människor sysslat med så länge arten funnits innebär inte att därför nödvändigtvis se det som något gott eller försvarbart.

Jesper Nilsson vill ha det till att Humanisternas egentliga ärende är makten över det politiska, om att höja idén om individen som det yttersta politiska subjektet över alla tvivel. Det är möjligt, och de är i alla händelser mina politiska fiender – men inte i just religionsfrågan.

Läs även: Att ifrågasätta vidskepelse är bolsjevism

Från Konfliktportalen.se: cappuccinosocialist skriver Det humanistiska korståget, aik-micke skriver Wångska Attentatet 100 år!, jesper skriver Det daltas med liberaler i onödan

Andra om Humanisterna, Religion, ateism, liberalism, socialism

Att ifrågasätta vidskepelse är bolsjevism

Det är så väldigt väldigt synd om de religiösa i Sverige. Särskilt synd är det om anhängarna till de tre stora ökenreligionerna, ni vet de där som genom tiderna bekämpat varandra så bittert, men som det är så svårt för oss andra att se riktig skillnad på.

Abba-Björn har finansierat en kampanj från rörelsen Humanisterna, en lite småprillig och liberal organisation som ändå verkar för ett gott syfte: Att motverka religiöst inflytande i samhället.

Det väcker naturligtvis anstöt. Ingen är så lättkränkt som religiösa människor. Även en så försiktigt formulerad slogan som “Gud finns nog inte” får de religiösa och folk som bryr sig om dem att gnälla.

Inga-Lina Lindqvist skriver i Aftonbladet:

Kampanjen i tunnelbanan vill jaga de troende tillbaka till spisen, bönemattan, altaret i bokhyllan, för det är där Humanisterna tycker att religion hör hemma.

Ja, och? Det tycker väl alla utom de vidskepliga nötterna själva? Men Humanisternas kampanj, den är rena rama kåmmenismen, enligt Lindqvist:

Denna hållning är historielös och saknar utsikter att lyckas. Bolsjevikerna startade en liknande kampanj redan 1917 och den misslyckades. Men det finns en väg till den sekulära himmelen där religion inte sätter sig över demokratiska spelregler. Lustigt nog går den vägen historiskt sätt inte via upplysningen och vetenskapliga framsteg. Den går via religiös väckelse där religionen reformeras inifrån.

Historielös är möjligen den som drar en parallell mellan Tjekan och Christer Sturmark. Och snacka om att tappa bort den relevanta halvan av ett historiskt skeende. Ja, vägen till ett någorlunda sekulärt samhälle gick delvis via religionsfriheten som å ena sidan innebar fritt fram för olika dårsekter som pingströrelsen, å den andra viss frihet från religion på sikt. Men det viktigaste var att vi byggde ett samhälle som tillhandahöll undervisning och viss social trygghet för folk utan att kyrkan blandades in. Därmed skapades förutsättningar för sekularism, inte genom att ärkebiskopen slutade förfölja tungomålstalande smålänningar.

Inte för att Inga-Lina Lindqvist lär fatta detta. Frikyrkorörelsen “organiserade arbetarna i kampen för nykterhet och värdigt liv”, skriver hon. Nykterhet kanske. I övrigt är det svårt att se på vilket sätt de var behjälpliga i någon form av arbetarkamp. Den var det den socialistiska rörelsen som förde. Även de avstod ofta brännvinet, för övrigt.

Det är dags att sluta trippa på tå runt hyperkänsliga religiösa. De styrde och ställde i vårt land under många hundra år och sitter fortfarande på enorma rikedomar de klämde ur hårt arbetande människor. Glöm aldrig det.

Från Konfliktportalen.se: Kaj Raving skriver Djurrätt mellan PR och profit, Fredrik Jönsson skriver Mister sina liv i kampen för demokrati, Redaktionen skriver Kulturkanon: Fucked Up – Magic Word.

Andra om Religion, Humanisterna, kristendom

Lagena dag tre: Landsomfattande aktionsdag

Arbetarna på Systembolagets dotterbolag Lagena i Jordbro strejkar på tredje dagen. Enligt rapporter har kravallstaket ställts upp för att förhindra blockader med bilar. Arbetare från bemanningsbolag som används som strejkbrytare tas in bakvägen av tjänstemän på Lagena.

I dag, 17 juni, hålls en landsomfattande aktionsdag för de strejkande på Lagena. Alla som vill är välkomna att dela ut ett flygblad som kan laddas ner som PDF här. Skriv ut och sprid!

Kan du inte dela flygblad, sätt in en slant till stödfonden som ska täcka eventuella böter: Plusgiro 134456-3 (Handelsanställdas förbund klubb 20-717).

Tanken på Lagenas fula metoder för att kringå LAS, och strejkbrytarnas osolidariska beteende kan göra vem som helst fly förbannad. Då gäller det att tänka efter vad som är vettigt och inte att göra åt saken. Arbetarkollektivet på Lagena har antagit några punkter att hålla i minnet för den som aktivt vill stödja strejken:

“Att tänka på när du är ute vid Lagena:

- Det är Lagena-arbetarnas kamp

- Vår roll är att understödja deras kamp

- Detta innebär självklart att vi följer deras beslut och deras dagordning

- En förutsättning för en framgångsrik kamp är ett enat arbetarkollektiv

- Arbetarkollektivet har en strategi och taktik för kampen samt regelbundna möten. Därför är det viktigt att vi inväntar deras beslut

- Vid kontakt med media och polis tänk på att du inte kan representera arbetarna på Lagena, hänvisa till arbetare som är inblandade i konflikten

- Vi som är där i solidaritet kommer att hålla stormöten för att informera om vad som händer och vad vi ska göra

- Uppmuntra och stöd varandra, Lagena-arbetarna och andra som är där i solidaritet”

För Lagenaarbetarnas seger!

Från Konfliktportalen.se: clausewitz skriver Strejkens tredje dag, jesper skriver Trafficing och polis – arbetsgivarens nya stridsåtgärd, Fredrik Jönsson skriver Solidaritet med de strejkande på Lagena, cappuccinosocialist skriver Kort uppdatering ang. Lagena

Andra om Lagena, Strejk, Systembolaget, Svartfötter, Strejkbrytare, LAS

Efterspelet till Salem – någon förvånad?

Skandalen i Salem i vintras har nu fått sitt rättsliga efterspel. Insatsledaren åtalas för grovt tjänstefel för frihetsberövandet av hundratals demonstranter. Flera polismän åtalas för misshandel med batonger och pepparspray…

Nej, jag larvar mig bara. Så blev det naturligtvis inte. Polisen kan som bekant inte göra fel, och åklagare Kay Engfeldt har nu avskrivit alla misstankar mot dem.

Då när det hände skrev jag om Svenska Dagbladet-reportern Ülkü Holago, som fick sin rapportering inifrån en av de “rullande arresterna” (polisens ord för pendeltågsvagnarna de använde för att hålla de hundratals frihetsberövade demonstranterna) censurerad av Svenskans webbredaktör. Hon JO-anmälde senare polisen, och i dag intervjuas hon om händelsen i DN.

– Polisen for med osanning till journalister utanför området om att alla på perrongen som skötte sig kunde gå och om att bortforslingståget var en frivillig service. Inget av detta var sant, säger Ülkü Holago, som ifrågasätter journalisters möjligheter att bevaka kritiska skeenden på avstånd.

No shit? Exemplet Salem visar dessutom att det blir problem även med en reporter på plats, om det hon rapporterar inte passar ihop med polisens version. Polisens presstalespersoner betraktas nämligen av nyhetsmedierna som ett slags opartisk källa – till och med när det är polisens eget agerande saken gäller.

Från Konfliktportalen.se: Kaj Raving skriver “Jag står kvar!” – Strejken på Lagena fortsätter, clausewitz skriver Strejkens andra dag, Krastavac skriver Kom igen Lagena! Vad skulle de annars göra?, H Palm skriver Solidaritet med de strejkande på Lagena.

Andra om Salem, Polisen, tjänstefel, massgripande

Lagena dag två: Svartfötter är avskum

Den vilda strejken på Systembolagets dotterbolag Lagena i Jordbro utanför Stockholm är inne på andra dagen. Polisen arbetar nu aktivt för att hjälpa strejkbrytare att komma in och jobba. Dessutom kan vi läsa i DN:

Tumult uppstod på morgonen när några personer från ett av bemanningsföretagen försökte springa in genom de strejkandes mur.

Att polisen ställer sig på arbetsköparnas sida är bara väntat, naturligtvis. Men varför arbetare försöker forcera en blockad är obegripligt.

Svartfötter är avskum som inte kan tolereras. Man bryter helt enkelt inte en strejk, det borde verkligen vara självklart för alla som arbetar. Låt gå för att få ett erbjudande om jobb och otillräcklig information om varför det plötsligt behövs en massa extra folk, men ser man en blockad borde inte första impulsen vara att försöka forcera den.

Läs även: Stöd Lagenaarbetarna!

Stöd de strejkande! Sätt in pengar på plusgiro 134456-3 (Handelsanställdas förbund klubb 20-717).

Från Konfliktportalen.se: Krastavac skriver Kom igen Lagena! Vad skulle de annars göra?, H Palm skriver Solidaritet med de strejkande på Lagena., jesper skriver Strejken fortsätter och aktionerna lika så…, Kristoffer Ejnermark skriver Fjodor Dostojevskij – Idioten, avantivideo skriver Stöd till de strejkande arbetarna på Lagena 15 juni i Malmö (2009)

Andra om Lagena, vild strejk, Systembolaget, bemanningsföretag, blockad, strejkbrytare, svartfötter

Stöd Lagenaarbetarna!

Midsommar om några dagar, och visst lockar det med sill och nubbe. Men bolaget som har monopol på nubben har tidigare utmärkt sig för bland annat underliga förbud mot relationer mellan anställda, kartläggning av kunderna och för att sätta visstidsanställningar i system.

Lagena, företaget som distribuerar Systembolagets varor till butikerna, är inte bättre. Trots att Systembolaget drar in rejält med vinst, inte minst för att kronkursen gjort det mindre lönsamt att ta in spriten privat från Danmark och Tyskland, sägs en stor del av Lagenas lagerarbetare upp.

Orsaken uppges vara arbetsbrist, eftersom det är den anledning som anses OK att ange. I själva verket råder naturligtvis ingen arbetsbrist – de uppsagda arbetarna ska ersättas med personal från bemanningsföretag, den i dag trendigaste metoden att kringgå LAS i väntan på att anställningsskyddet helt monteras ner.

Det handlar inte bara om att kunna dumpa lönerna och få fogligare arbetare. Att hyra in arbetsstyrkan ser också bättre ut i kvartalsrapporterna, eftersom de fasta kostnaderna då ser lägre ut.

Lagenaarbetarna vägrar gå utan strid, och sedan i dag strejkar de vilt på lagret i Jordbro utanför Stockholm.

Midsommar väntar om några dagar, men nubben kan bli svår att få tag på om strejken fortsätter.

I dag, måndag, är det flygbladsutdelning utanför Systembolagets huvudkontor på Kungsträdgårdsgatan 14 i Stockholm 16:00. 18:00 hålls ett informationsmöte på Café Edenborg, Stora Nygatan i Gamla stan.

På onsdag 17 juni är kallat till landsomfattande aktionsdag för Lagenaarbetarna. Alla som vill delta skriver ut och kopierar upp det här flygbladet och delar ut där de bor.

Läs mer om Lagenaarbetarnas kamp för sina jobb:

Lagenaarbetarnas blogg
Stockholmsvänstern
SUF Stockholm
Lagenaarbetarnas vänner

Från Konfliktportalen.se: jesper skriver Den vilda strejken har börjat!, theo skriver Den segregerade staden, Björn Nilsson skriver Häftiga forsar, Cvalda skriver Partiet kan dra åt helvete och politiken intresserar mig inte

Andra om Lagena, Vild strejk, Lagerarbetare, Systembolaget, lönedumpning, bemanningsföretag, LAS