Kålsuperiet revisited

Hoppa till kommentarer

Så har kålsuperiets förespråkare krupit fram igen. Ett slagsmål med väktare i tunnelbanan får Magnus Sandelin att yla om att studentkåren på Stockholms Universitet upplåter lokaler åt Motkrafts tioårskalas (det var vissa av deras besökare som hamnade i bråk med vakterna). Ytterst blir det Petter “Osynliga Partiet” Nilssons fel att det blev bråk, eftersom han har en befattning på kåren. Vilket han underförstått inte borde ha, då han är en läskig stenkastare.

Några dagar senare tar Sandelin plats bredvid Anna-Lena Lodenius och Niklas Svensson i Axess soffa för att debattera extremvänstern med en ekonomhistoriker som, tja, vad gjorde han egentligen där? Det förblir ett mysterium, även om karln i en bok publicerat en artikel författad av AFAs dokumentationsgrupp och en gång för tio år sedan pekades ut av Lodenius som ledare för AFA. Han blev i alla fall rejält tillplattad i diskussionen. Kanske var det hela syftet.

Annars upptogs mycket tid till Niklas Svenssons gnäll om att hans chefredaktör på Expressen en gång för sju år sedan stoppade ett reportage om extremvänstern som Svensson själv tidigare erkänt byggde på bristfällig research. Det var också, fortfarande enligt Niklas Svensson, orsaken redaktören Joachim Berner angav för att ställa jobbet.

De omständigheterna har Svensson valt att glömma bort att han uppgivit ända sedan 2007 års utgåva av Publicistisk årsbok, med Anna-Lena Lodenius som redaktör, kom ut. Där försöker Svensson istället etablera en konspirationsteori där dolda krafter på Expressens redaktion med kopplingar till AFA på något vis lyckades stoppa hans reportage. Hur medarbetare på kultursidan och vissa frilansskribenter kunnat påverka chefredaktören till ett sådant beslut framgår varken i den första artikeln eller när Svensson återupprepar konspirationsstoryn i Axess.

Det är lätt att uppröras över att inkompetenta journalister ges så stort utrymme att agera “experter” i olika medier, och att de oemotsagda (nej, ekonomhistorikerns försiktiga mumlande räknar jag inte) får vräka ur sig saker som att det bara är tur att ingen ännu mördats av svenska socialister. Men att bara håna kålsuperisterna blir ganska tråkigt i längden. Kanske dags att lyfta blicken och se den lite större bilden.

Det pågår en borgerlig offensiv som ser annorlunda ut jämfört med 80-talets borgerliga offensiv, den som utmynnade i Bildtregeringen och Ny demokratis uppgång och fall. Då handlade det om en uppvärdering av liberala idéer, och att utnyttja östdiktaturernas kollaps till att bana väg för svensk borgerlighet.

Dagens borgerliga offensiv är mycket bittrare, nu finns ju ingen raserad Berlinmur att peka på längre och inga moderna socialister drömmer om östblocket som ett förlorat paradis. I dag går propagandan främst ut på att misskreditera en vänster som aldrig försvarat mördarregimer som den sovjetiska. Kanske är det därför vi i dag skälls för “vänsterfascister”, “antidemokrater” och “antisemiter” istället?

Anklagelserna om antisemitism har kommit särskilt starkt de senaste åren. Givetvis har vänstern dragits med såväl Israelkramarnas högljudda beskyllningar som en handfull alldeles riktiga judehatare genom åren, men det känns som om ropen skallar högre nu när Sovjetunionen är borta. Det okritiska stödet till rörelser som Hizbollah från diverse kulturmuppar gör inte saken bättre precis. Men störst liv från kålsuperisthörnet verkar det ha blivit om en simpel t-tröja.

Den är svart med vitt tryck, den har sålts på Jönköpings bokkafé, och bloggaren Jonathan Leman beskriver den såhär:

“Texten lyder:“Burn Israel burn – world wide intifada fighting the imperialist order”. Underraden är skriven så att bokstäverna liknar hebreiska bokstäver. Det finns alltså en världsomfattande ordning som utgår från Israel som måste bekämpas globalt. Myten om det judiska världsherraväldet i en “autonom” förpackning.”

Först och främst: Underraden är inte alls skriven så att bokstäverna liknar hebreiska. Stilen är menad att likna asiatiska skrivtecken och förekommer en hel del på diverse skivomslag.

Hur som helst. Både Leman, Sandelin och efter vad jag förstår även Heléne Lööw som egentligen borde begripa bättre, verkar tro att budskapet är att Israel (läs: judarna) ligger bakom en världsomspännande imperialistisk konspiration. Min egen tolkning är tvärtom – Israel är ett exempel på imperialism och kolonialt förtryck i praktiken. Inte dess rot och centrum. De enda som inbillar sig det är ju antisemitiska konspirationsdårar.

Det pågår en propagandaoffensiv som syftar till att omöjliggöra vissa åsikter och förhållningssätt. Borgarmedia som Axess, Neo, Svenska Dagbladet och Timbro arbetar sida vid sida för att trycka tillbaka positionerna för vänstern. De är naturligtvis tacksamma för alla sorters nyttiga idioter, och här får de god användning för Anna-Lena Lodenius och Magnus Sandelin.

Vad som egentligen driver de båda “experterna” är svårare att begripa. Åtminstone Lodenius är något slags vänster, och borde inse att det i längden inte räcker med att deklarera att man är emot politiskt våld när borgarna kräver avståndstagande och lojalitetsförklaring. Det går alltid att utkräva ytterligare en reträtt, ännu en avbön. Det är själva idén om att en annan värld är möjlig de till slut vill rensa ut.

 

6 kommentarer

Under Uncategorized

Etiketter AFA, antifascism, kålsuperi, Lodenius, Sandelin