Arpestam på Våldet linkade in i fikarummet. Hällde upp en kopp kaffe i en plastmugg. Han tog en klunk och kände den svarta vätskan öka på magkatarren ännu litegrann. Sammanbitet tog han sig mot rökrummet. Försökte intensivt att undvika Raneklätt på Snusket som släntrade mot kaffeautomaten. Inte han också, inte så här tidigt på måndagmorgonen. Arpestam kved för sig själv.
Inne i rökrummet tände han en filterlös Camel och drog in röken mellan torra spruckna läppar. I spegelbilden i fönsterrutan såg han om möjligt ännu glåmigare och blekare ut än han gjort när han såg sig i badrumsspegeln i morse. Påsarna under ögonen verkade ännu tyngre. Kändes ännu tyngre.
Ååh, bara man slapp vara här. Slapp jobbet och högarna med papper på kontoret. Slapp buset som bara blev yngre och fräckare ju äldre Arpestam blev. Och framför allt slapp ledningen och deras ynkliga undanflykter varje gång bristen på resurser, rimliga svarstider från SKL, modern teknisk apparatur och på erfarna utredare, riktiga poliser kom på tal.
Han fimpade och gick tillbaka ut i fikarummet. En obekant kvinna stod där, cirka 1,72 cm, blond med rakt hår i 35-årsåldern, troligen vänsterhänt som tog promenader till och från jobbet (tänkte Arpestam på grund av att hon hade bekväma lågskor). Bredvid stod rotelchefen.
Just jävlar, det var ju i dag. En miljötekniker. Från Gävle av alla ställen. Arpestam suckade djupt inombords.
Chefen vände sig till alla kollegerna i fikarummet:
– Det här är Christina Rönquist, hon är miljötekniker. Hon har en jättebra idé hur vi ska få bättre stämning här på jobbet. Varsågod, Christina!
– Ja, hej allesamman, det är jätteenkelt. Allihop får ett varsit sånt här armband, det är ett gnällarmband. Så fort ni hör någon klaga eller skvallra, till exempel här i fikarummet, så ska ni byta handled på gnällarmbandet. Då uppmärksammar ni den som gnäller på att han gör det. Efter 21 dagar har den som gnäller börjat ändra sin vana att klaga jämt och ständigt. På så sätt får vi en mycket bättre arbetsmiljö, på bara tre veckor!
Chefen instämde.
– Det har blivit en jättesuccé i Gävle, så nu ska vi pröva det på RPS också! Det kommer att bli jättebra!
Arpestam gick in på sitt tjänsterum. Låste. Hällde upp tre fingrar av whiskyn han gömde i en av skrivbordslådorna. Han kände hur magkatarren ökade ännu litegrann i styrka när spriten rann ner genom strupen. Han tog fram tjänstevapnet. Laddade och satte en kula i loppet. Länge satt han där och funderade vad han skulle göra.
Andra gnäller om Polisen, pilosen, gnällarmband
1 kommentar
juli 2, 2008 kl 8:34 f m
[...] Andrea Doria och Badlands [...]