Humanisternas kampanj Gud finns nog inte har väckt känslor hos många. Dels naturligtvis från religiösa, men även från debattörer som Göran Rosenberg, som verkar tro att varianterna av svenska flaggan med davidsstjärna och halvmåne skulle vara de religiösa alernativen till den vanliga. Men den täcks som bekant av ett kristet kors, och inte vilket som helst: Enligt legenden visade Gud Erik den helige ett järtecken inför hans invasion av det hedniska Finland – ett kors av eld mot den blå himlen. Sen var det fritt fram att med hugg och slag kristna folket på andra sidan Östersjön.
Den sagan är väl ungefär lika sann som den om snickaren som botade blinda och lytta, men visar ändå tydligt på att den svenska flaggan med sitt kors inte bara är en kristen symbol utan en korsfararsymbol. Tro på Jesus – annars…
Ett problem i debatten är att det finns få saker som får folk att tappa koncepterna som religion. Det upplevs som en djupt känslig privatsak som andra inte ska lägga sig i. Sant i och för sig. Men här liknar religionen andra irrationella känslor, som kärleken till landet där man föddes till exempel. När vi opponerar oss mot patriotism och påtalar flaggans vidriga ursprung är det ju nationalismen, patriotismen som politisk ideologi, vi vänder oss mot. Folk får väl känna vilken känsla de vill i bröstet vid åsynen av Mälaren i solnedgång, bara de inte baserar sin politiska uppfattning på den.
Jesper Nilsson på Dagens Konflikt kritiserar Humanisternas kampanj som enfaldigt liberal, och vill mot den ställa en socialistisk religionskritik som fokuserar på det liberala samhället som skapar behov av andlighet.
Men han går i den vanliga fällan. Nämner sina egna privata upplevelser av frid i en kyrka eller vid en begravningsplats. Saker som har väldigt lite att göra med kritik mot religiösa friskolor eller lagstiftning grundad på kristna värderingar.
Inga-Lina Lindqvist skrev i Aftonbladet om Humanisternas kampanj att föreningen ”vill jaga de troende tillbaka till spisen, bönemattan, altaret i bokhyllan”, Jesper Nilsson verkar tro att vi som är emot religiöst inflytande i samhället vill gå än längre.
”Jag förstår inte varför du eller humanisterna skall få inverka på våra liv genom hindra oss från låta den kristna mystiken få göra detsamma”, skriver han i ett svar till mig i kommentarsfältet, och det låter ju som värsta tankekontrollen. Det är alltså inte det det handlar om.
För att det inte ska finnas något tvivel: Jag gillar egentligen inte föreningen Humanisterna, jag tycker Christer Sturmark är rätt fånig och en annan av styrelsemedlemmarna, Dilsa Demirbag-Sten, är riktigt obehaglig i sin hets mot muslimer och socialister. Men syftet med den här kampanjen är bra, i all sin enkelhet.
Ibland, inte minst i den här debatten, hörs röster om att liberalismen är huvudfienden, och att det därför skulle vara onödigt att attackera andra företeelser. Som religion. Men dels kan unken kristen etik mycket väl samsas med liberal ekonomisk politik, kolla bara på Reagans och Bushs presidentperioder. Dels blir inte den religiösa konservatismen det minsta mer aptitlig bara för att Sakine Madon på Expressen är emot den.
Liberalismens största förtjänst är just att den i och med upplysningstiden gjorde upp med metafysiska dumheter. Socialismen byggde sedan vidare på de liberala idéerna, men förde som bekant in rättvisa jämsides med friheten, jämlikheten och broderskapet. Marx ord om religionen som ett folkets opium betydde naturligtvis inte vad det låter som för en nutida människa, det han menade var lindring, inte ”knark”. Men att på det viset uttrycka förståelse för något människor sysslat med så länge arten funnits innebär inte att därför nödvändigtvis se det som något gott eller försvarbart.
Jesper Nilsson vill ha det till att Humanisternas egentliga ärende är makten över det politiska, om att höja idén om individen som det yttersta politiska subjektet över alla tvivel. Det är möjligt, och de är i alla händelser mina politiska fiender – men inte i just religionsfrågan.
Läs även: Att ifrågasätta vidskepelse är bolsjevism
Från Konfliktportalen.se: cappuccinosocialist skriver Det humanistiska korståget, aik-micke skriver Wångska Attentatet 100 år!, jesper skriver Det daltas med liberaler i onödan
Andra om Humanisterna, Religion, ateism, liberalism, socialism
18 kommentarer
juni 26, 2009 kl 3:14 e m
Din vilja till polemik gör din argumentation en björntjänst är jag rädd.
För det första så är det inte Humanisternas ”kampanj” jag vänder mig emot utan deras deras kritik i sin helhet (i en borgerlig tradition). Vad den grundar sig i och vad den syftar till.
För det andra är mina personliga reflektioner inte grunden i min argumentation utan mer ett sätt att lyfta upp min text för att bli lite lättare att ta till sig. Ledsen om jag inte lyckades få fram det i texten.
För det tredje så tror jag inte att man kan göra den där distinktionen mellan privat och politiskt som du försöker påföra debatten. Den kommer snabbt riktas tillbaka på feminismen, socialismen eller jämställdhetsrörelser. ”Om du nu vill ha ett arbetarägt företag så starta ett då!”, ”Bli ihop med en bättre kille då!” osv. osv.
Grundläggande så är det väl så att jag skräms för olika viljor att av-politisera olika områden. Oavsett om det är områden som jag känner mig hemma inom eller ej.
juni 26, 2009 kl 6:10 e m
”För det tredje så tror jag inte att man kan göra den där distinktionen mellan privat och politiskt som du försöker påföra debatten.”
Jo, man kan skilja på sina egna subjektiva upplevelser i olika helgedomar och politik som syftar till lagar som även icketroende är tvungna att lyda.
juni 26, 2009 kl 4:14 e m
Äsch, Jespers min-fiendes-fiende-inlägg är ju bara fånigt. Den gnutta ateism jag representerar har jag om något fått från ett vänsterhem. Att ateismen skär igenom höger-vänster är så självklart.
När ateismen är som mest intolerant påminner den snarare – likt andra objektivistiska ideologier – om kommunism. Man ser gärna en stor stat som pillar i detaljer.
Den sortens tankar är jag den sista som står för – så don’t worry.
juni 26, 2009 kl 5:43 e m
Kommunism innebär att det inte längre finns en stat som kan pilla i saker.
juni 26, 2009 kl 7:29 e m
[...] förslag Förbättra världen med din dator, Andrea Dorea är inne på en liknande linje som jag i Skilj på privat och politiskt i religionsdebatten, Björnbrum bjuder på Mattips i sommarvärmen, Cappuccinosocialisten ger Jesper Nilsson [...]
juni 26, 2009 kl 7:31 e m
Men varför tycker du att det är viktigt att tjafsa om legenden bakom korset på flaggan men inte det faktum att Finland inte alls kristnades med våld? Eriks s k korståg är en myt, om han ens var där så gjorde han inget intryck.
juni 26, 2009 kl 7:48 e m
[...] Mattips i sommarvärmen, Fredrik Jönsson skriver Statskuppförsök i Honduras, andread0ria skriver Skilj på privat och politiskt i religionsdebatten, cappuccinosocialist skriver Det humanistiska korståget, Jinge skriver Dagens Bild – Sommar, [...]
juni 26, 2009 kl 10:31 e m
Jag förstår då rakt inte problemet med att jaga de troende tillbaka till ”bönemattan och altaret i bokhyllan”.
Kyrkor (och moskéer och synagogor och ashrams osv) gör sig bäst som spannmålslager. Sen kan vi ägna oss åt vetenskap och konst!
juni 26, 2009 kl 11:30 e m
En ganska ostrukturerad kommentar riktad till både ägaren och vissa av kommentatorerna:
”Men syftet med den här kampanjen är bra, i all sin enkelhet.” – men vad ÄR egentligen syftet? Jag har gjort testet och läst alla olika artiklar du nämner, men syftet förblir för mig högst oklart. Är det att minska religionens inflytande över politiken? I så fall borde väl testet heta ”Religion har nog inte med politik att göra?” Eller är syftet att förklara för religiösa människor att deras trosupplevelse inte är vetenskaplig? Det är ju isåfall ganska dödfött och en missuppfattning om vad religiös tro är för de flesta troende. Testet på hemsidan är någon sorts sammelsurium av de två som visar att humanisterna a) vill kritisera Gudstro b) inte har förstått den (för att de inte kan? inte vill?). En kombination som inte brukar vare sig omvända någon eller få avsändaren att framstå som en tänkande, tolerant person med intresse av andra människors synsätt. Detta är hur t.ex. bokstavstroende kristna brukar bemöta ateister och det är fruktlöst.
Sen får jag oerhört obehagliga vibbar av det som Jesper lite tillspetsat kallar att man ska ”jaga” muslimer tillbaka till bönemattan exempelvis. Det får mig att tänka på de som var motståndare till moskébygget på Söder. Om vi leker med tanken att 90% av Sveriges befolkning i en framtid skulle vara troende muslimer, ska vi då försöka tvinga dem ut ur sin moské bara för att du eller jag inte delar deras uppfattning? Snacka om individualism…
Jag kan se det sympatiska i åsikten att religionen är en privat fråga för var och en. Men att gå ut och göra en kampanj där man definierar andra människors tro på ett sätt som många troende själva inte skriver under på och därefter konstatera att man vill få dessa människor till olika åsikter och handlingar; är inte det motsatsen till att behandla tron som en privat fråga?
juni 27, 2009 kl 9:40 f m
Bara den debatt kampanjen har väckt visar att den är nödvändig. Själva testet är propagandistiskt och fullt av ledande frågor (och jag gillar som sagt egentligen inte Humanisterna något vidare).
Men att det är så fruktansvärt provocerande att skriva ”Gud finns nog inte” på stortavlor på stan visar på något i sig.
Problemet med ökenreligionerna (och exempelvis hinduismen i sin nuvarande form) är just att de har ambitioner att influera politiken i de samhällen där de växer sig starka. Moralen de predikar är inte bara en privatmoral, utan även en samhällsmoral.
Det är därför ett sekulärt samhälle är så viktigt att slå vakt om, för att en grupp människor inte ska tillåtas tvinga andra att leva på ett visst sätt.
Beträffande muslimerna och moskén var det Inga-Lina Lindqvist som skrev det där om att jaga folk. Och det handlade alltså om att hålla religionen inom den privata sfären, utanför politiken. Moskéer får nog anses tillhöra det privata.
De som var moskébyggets hårdaste motståndare var oftast rasister och/eller kristna. Inte människor som inte vill att religiösa får ökat inflytande över lagstiftningen.
juni 27, 2009 kl 3:20 f m
[...] Från Konfliktportalen.se: Kaj Raving skriver Kapitalisternas framstötar kräver motstånd!, kamratwot skriver När Nisse från Manpower skakade om den svenska arbetsmarknaden, salkavalka skriver GUD FINNS INTE, Björn Nilsson skriver Mattips i sommarvärmen, Fredrik Jönsson skriver Statskuppförsök i Honduras, andread0ria skriver Skilj på privat och politiskt i religionsdebatten [...]
juni 27, 2009 kl 11:39 f m
”Bara den debatt kampanjen har väckt visar att den är nödvändig”
Jag kan hålla med dig om att en debatt om saker som har att göra med olika religiösa ideologiers inflytande över politiken är absolut nödvändig. Men jag köper inte att alla olika kampanjer som öppnar för en sådan debatt därför är bra. Den här kampanjen har mest bara förvirrat begreppen ännu mer anser jag. De flesta troende verkar instinktivt ta avstånd från hela grejen eftersom kampanjen drar så många slutsatser om vad de tycker, som många inte delar. Vad jag ser (annat än de lite mer nyanserade grejerna bland oss konfliktbloggare, för att vara lite ryggdunkande) är religiösa som känner sig missförstådda och ateister som koketterar med sin oförmåga att förstå vad det är de själva kritiserar. Djupare skyttegravar som grävs. Knappast någon ”debatt” egentligen.
Återigen tror jag man får skilja på ett antal olika saker. Att bli provocerad bara av att nån skriver/säger ”Gud finns nog inte” visar ju på en djup intolerans av samma art som humanisternas. Men jag tror att många också snarare har blivit provocerade av att denna slogan är så illa underbyggd i det här fallet, med det du benämner propagandism och ledande frågor. Det bekräftar bara deras fördomar om ateismen. Jämför med t.ex. Marx religionskritik som är mycket mer empatisk, förstående, förnuftig och enligt mig vettig.
”Moralen de predikar är inte bara en privatmoral, utan även en samhällsmoral”. Men det intressanta för en socialist/marxist borde ju vara att titta på vilken moral som i så fall predikas. Vet inte om du håller med, men jag tycker man kan titta på olika troende människors idéer om hur samhällsmoralen bör utformas och sen t.ex. stödja socialt rättvisetänkande, men opponera sig mot skamtänkande och moralkonservativa medeltidsidéer. Bara för att en person är troende och/eller tillhör en viss religiös ideologi, behöver ju inte allt de säger tjäna rådande ordning och klassförtryck. Det är de här frågorna jag tycker har blandats ihop. En dagordning som troende fundamentalister och fundamentalistiskt ”evangeliska” ateister har gemensam. Sen finns det en massa troende och icke troende människor som försöker vara toleranta och vill se alla nyanser. Jag tycker också att en sak som varit frånvarande i debatten är det ”religiösa” tänkandet hos icke troende. Då tänker jag främst på ”marknaden” och den osynliga handen osv. Det finns många mystiska tankar som har stort inflytande även i sekulära stater. Att låta personliga, mystiska övertygelser styra samhällets utformning är fel – det tror jag vi är överens om. Men jag tycker kopplingen därifrån till att det är viktigt att slå i folk om Gud finns eller inte är ytterst oklar.
”De som var moskébyggets hårdaste motståndare var oftast rasister och/eller kristna”. Kanske räcker det att säga att det var intoleranta människor?
”Inte människor som inte vill att religiösa får ökat inflytande över lagstiftningen.”
Återigen ser jag inte något implicit negativt i att någon är troende och har makt. ”Religiösa människor” med makt över politiken ser jag gärna, bara de är socialister. Att däremot bokstavstro och dogmatik blir lag är vi antagligen båda emot!
juni 27, 2009 kl 12:09 e m
”“Moralen de predikar är inte bara en privatmoral, utan även en samhällsmoral”. Men det intressanta för en socialist/marxist borde ju vara att titta på vilken moral som i så fall predikas. Vet inte om du håller med, men jag tycker man kan titta på olika troende människors idéer om hur samhällsmoralen bör utformas och sen t.ex. stödja socialt rättvisetänkande, men opponera sig mot skamtänkande och moralkonservativa medeltidsidéer.”
Fast varför över huvud taget blanda in religion i socialt rättvisetänkande? Det fanns en tid när det kanske var nödvändigt att hänvisa till bibeln för att få med sig folk på sådana idéer, och för att slippa bli halshuggen. Men den tiden är förbi.
Det fanns en tid när det var liberala revolutionärer som stod för de verkligt progressiva idéerna, men den tiden är för länge sedan förbi. Socialismen är ett högre stadium än upplysningstidens liberalism eller en eller annan kristen rörelse som tog fasta på lärjungarnas kollektiva livsstil.
Skamtänkandet och medeltidsidéerna är naturligtvis värst, men jag är inte särskilt pigg på kärleksbudet, vända andra kinden till och förlåta mina fiender heller. Ja, hela konceptet med moraliska imperativ känns helt enkelt väldigt förlegat. Behandla andra som du själv vill bli behandlad är såklart ett vettigt koncept i vanlig social samvaro, men det är livsvisdom för sjuåringar.
Å andra sidan, att betrakta en hygglig kristen av den sort du gillar (är?) och konstatera att han eller hon inte är ett hot eller ett problem är ju en annan sak. Men som sagt, den aktuella kampanjen handlar om politisk religion. Abortförbud och sådana saker.
juni 27, 2009 kl 11:31 e m
”Fast varför över huvud taget blanda in religion i socialt rättvisetänkande?” Det behövs såklart ingen religion för att engagera sig för social rättvisa. Jag skulle tvärtom påstå att de flesta socialister idag är ganska övertygade ateister rent filosofiskt/teologiskt. Men om någon hämtar stöd och kraft för sin socialism ur Bibeln, Koranen eller egentligen vilken bok som helst är det väl bara att gratulera vederbörande?
”Men som sagt, den aktuella kampanjen handlar om politisk religion. Abortförbud och sådana saker” Jag uppfattar det också så, det är därför jag tycker det är så märkligt att de blandar ihop det med om folk tror på Gud eller inte. Det blir otydligt i min mening.
”Socialismen är ett högre stadium än upplysningstidens liberalism eller en eller annan kristen rörelse som tog fasta på lärjungarnas kollektiva livsstil” Jo, det håller jag absolut med om. De här gamla ”kristna kommunistiska” rörelserna som alltid valsar runt i såna här debatter tror jag mer är menade som exempel på att man kan vara troende och progressiv än tänkta att ersätta Marx eller modern socialistisk teori.
Däremot skulle jag, åtminstone i teorin, kunna tänka mig en troende som definierar sig som muslim, jude, kristen, hindu, whatever och som är uppdaterad på både Marx, feminismen, postkolonialism osv som en representant för ett ”högre stadium” av klasskamp/socialism än den renläriga Marxismen. Samma sak gällande en dito ateist såklart.
Jag är absolut inte i den här debatten för att säga att vare sig gudstro eller ateism i sig är något problem. Jag menar att även om man har filosofiska invändningar mot att någon t.ex. tror på Gud bör man spara de POLITISKA invändningarna mot just sådant som påverkar politiken, d.v.s. ex.vis gamla mögliga åsikter om att inte tillåta könsneutrala äktenskap, vare sig den som framför dem tror att gud finns eller inte. Humanisterna blandar ihop de två. Icke materialistiskt, tycker jag.
juni 30, 2009 kl 1:37 e m
[...] Det daltas med liberaler i onödan Cappuccinosocialist: Det humanistiska korståget Andrea Doria: Skilj på privat och politiskt i religionsdebatten Salka: Gud finns [...]
juli 5, 2009 kl 12:32 e m
Det finns en underlig rädsla i dagens Sverige, och det är en att trampa någon annan på tårna, eller att skratta åt fel saker. Man förbjuder humor runt det man är rädd för! Muhammedteckningarna censurerades pga rädsla, samtidigt som Jan Romare skriver ”Himlens änglar” i dagspressen. Ett gammalt exempel måhända, men det enklaste! Det som är nytt är läskigt, och religionen är bara helig om vi är rädda för den.
Rädslan är mänsklighetens värsta fiende. Religionen har fått säga sitt i flera tusen år, det är dags att ateisterna kan få ”tillåtelse” att tala också.
Att kritisera religion är inte skadligare än att kritisera vilken annan politik eller filosofi som helst.
juli 7, 2009 kl 5:29 e m
Det jag måste anmärka på är Marxs ord om religion. Orden innebär delvis att religion är ”lindring”, då Marx själv rökte opium. Men det är också ”beroendeframkallande” och det är den innebörden man bör fokusera på. Religion är lindring i ett beroendeförhållande till ”langaren”. Vilket måste ses som negativt.
juli 22, 2009 kl 11:12 f m
[...] ibland framstår som väldigt intolerant mot kristna, så är det i och för sig för att jag är väldigt intolerant mot kristna. Men det finns undantag. Westboro Baptist Church i Topeka, Kansas, är bara för sjuka för att man [...]