Guillous magplask

Hoppa till kommentarer

Jag ska förklara. Nyttig idiot är från början en rysk spionterm. Den syftar på en person som springer ärenden, exempelvis åt främmande makt eller egna myndigheter, utan att förstå att han springer ärenden.

– Carl Hamilton om en reporter på Expressen. Ur Jan Guillous roman ”Fiendens fiende”.

Att Jan Guillou avslöjats som KGB-agent är naturligtvis inte en skandal för att han orsakat Sverige någon stor skada. Skandalen ligger mer på det personliga planet för bestsellerförfattaren som i sina Hamiltonböcker hamrat in budskapet att Sovjetunionen var fienden, även för en före detta kommunist som Carl GG Hamilton. Att det nu är Expressen, omsorgsfullt förlöjligad i samma böcker, som nu kommer med avslöjandet gör inte saken mindre pinsam.

Att nappa på en invit från KGB:s representant och ta en lunch är inget brott. För en journalist vore det väl snarare tjänstefel att tacka nej, så länge det förankras hos en redaktion och så länge det inte handlar om att utföra några uppdrag.

Jan Guillou upprätthöll kontakterna i fem år, gjorde uppdrag åt KGB och fick pengar för det. Däremot skrev han aldrig en rad om kontakterna med Sovjetunionens säkerhetstjänst i någon tidning. Det spelar ingen roll vad han hade för syfte med det för egen del, eller hur smart han kan ha känt sig sig när han träffade KGB-mannen Jevgenij Gergel. Man spelar inte en organisation som KGB för egna syften utan en egen organisation i ryggen. För att tro att det är möjligt måste man vara, tja, Jan Guillou.

Artiklarna i Expressen väcker naturligtvis nya frågor. Det är en sak att KGB odlar en kontakt med en kommunistisk journalist i Stockholm, låt vara lite ”fel sorts” kommunist, utan att något direkt kommer ut av det. Säpo har ju känt till det hela men varken gripit eller åtalat Guillou. En annan sak är vilka kopplingar till PFLP som kan ha funnits, Guillou måste ju ha varit intressant för KGB även ur den synvinkeln.

En tredje, och om den hade någon substans den verkligt sensationella, är om KGB kan ha haft något finger med i IB-avslöjandet. Guillou hävdar själv att han avbröt kontakterna med KGB på grund av arbetet med IB-artiklarna. Ville KGB å andra sidan exponera IB i Sverige hade de inte kunnat göra det bättre än via en svensk journalist. Och en (?) sådan hade de alltså på avlöningslistan.

Storyn om Jan Guillou som KBG-agent är ett perfekt kvällstidningsknäck. En kändis, en spionorganisation, hemliga akter från säpo och allt utspelar sig bekvämt ungefär 40 år bakåt i tiden. Samma dag, i samma Expressen kan vi läsa om en annan spionorganisation och en färskare och betydligt större skandal. Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, kräver att regeringen utreder Sveriges inblandning i CIA:s transporter av kidnappade människor. Plan med kidnappade civila på väg mot tortyr i olika hemliga fängelser har som bekant mellanlandat i Sverige med regeringens goda minne. Även i det fallet borde kända och upphöjda samhällsmedborgare ställas till svars för sin inblandning och sitt stöd till utländska spionorganisationer.

Expressens artiklar om Guillou och KGB: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

Andra om Jan Guillou, KGB, Hamilton, Spion, Expressen, IB, PFLP, CIA

7 kommentarer

Under 70-tal, Böcker, Media

Etiketter CIA, Expressen, Hamilton, IB, Jan Guillou, KGB, PFLP, Spion